Kapitel 37. Jesus och den första kristna tiden

Jesus i historien

Kristendomen börjar med Jesus från Nasaret. Jesus levde i ett område som då var en del av det romerska rikets maktsfär. Han föddes och levde i ett judiskt sammanhang. För att förstå Jesus behöver man därför förstå både judendomen och den romerska världen. Jesus var inte kristen i modern mening. Han var jude. Han bad till Israels Gud, kände till de judiska skrifterna, gick till synagogan och levde i en värld där sabbat, templet i Jerusalem, Torah och judiska högtider var viktiga. Kristendomen växte alltså inte fram utanför judendomen, utan inifrån en judisk miljö.

Palestina och Judéen under romerskt styre

På Jesu tid styrdes området av Romarriket. Romarriket var en mäktig stormakt som kontrollerade stora delar av Medelhavsvärlden. Judéen och Galileen låg under romerskt inflytande, även om lokala ledare också hade makt. Många judar längtade efter frihet från romerskt styre. Skatterna var tunga, soldaterna fanns närvarande och politisk oro var vanlig. I denna miljö fanns också förväntningar på att Gud skulle gripa in. Vissa hoppades på en Messias som skulle befria folket och återupprätta Israel. Det är i denna värld Jesus börjar undervisa.

Jesu födelse

Enligt evangelierna föddes Jesus i Betlehem. Hans mor hette Maria. Josef beskrivs som Marias trolovade eller make och som den som tar hand om Jesus i hans uppväxt. Berättelserna om Jesu födelse finns framför allt i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. Där berättas om änglar, herdar, vise män och att Jesus föds under enkla förhållanden. För kristna visar födelseberättelserna att Jesus inte bara är ett vanligt barn. Han är den som Gud har sänt. Samtidigt är berättelserna också viktiga därför att de visar ett särskilt mönster i kristendomen: Gud kommer inte främst genom makt, rikedom och palats, utan i enkelhet och utsatthet.

Jesus från Nasaret

Jesus växte upp i Nasaret i Galileen. Därför kallas han ofta Jesus från Nasaret.

Galileen var ett område med byar, jordbruk, fiske och vanligt människoliv. Jesus växte alltså inte upp i den politiska eller religiösa eliten i Jerusalem. Detta är viktigt, eftersom Jesu undervisning ofta riktar sig till vanliga människor: fiskare, bönder, sjuka, fattiga, kvinnor, barn, tullindrivare och människor som andra såg ner på.

Johannes Döparen och Jesu dop

Innan Jesus börjar sin offentliga verksamhet berättar evangelierna om Johannes Döparen. Johannes predikade om omvändelse. Han uppmanade människor att vända om till Gud och lät döpa människor i Jordanfloden. Jesus kom till Johannes och blev döpt. Dopet markerar början på Jesu offentliga uppdrag. I evangelierna beskrivs hur den heliga Anden kommer över Jesus och hur en röst från himlen bekräftar honom som Guds son. Detta knyter samman Jesus med Gud Fadern och den heliga Anden, och blir därför viktigt för kristen förståelse av treenigheten.

Jesu budskap: Guds rike

Ett centralt uttryck i Jesu undervisning är Guds rike. Guds rike betyder inte bara en plats efter döden. Det handlar om Guds vilja, Guds makt och Guds närvaro. När Jesus talar om Guds rike handlar det om att Gud håller på att gripa in i världen och vända människors liv rätt. Guds rike märks där människor blir förlåtna, sjuka blir helade, utstötta tas emot, orättvisor avslöjas och människor börjar leva i kärlek till Gud och varandra. Jesus säger att Guds rike är nära. Det betyder att människor måste ta ställning: vända om, tro, förlåta, älska och leva annorlunda.

Liknelser

Jesus undervisade ofta genom liknelser. En liknelse är en berättelse som använder vardagliga bilder för att förklara något djupare. Jesus berättade om sådd, frön, får, herdar, fester, skulder, familjer, förlorade saker och människor som behandlade varandra på olika sätt. Liknelserna gör undervisningen konkret. De hjälper människor att tänka själva. En liknelse ger inte alltid ett enkelt svar direkt. Den kan vända på människors perspektiv och få dem att fråga: Vem är min nästa? Vad är verklig förlåtelse? Vad gör Gud när någon kommer tillbaka? Vad betyder rättvisa?

Den barmhärtige samariern

En av Jesu mest kända liknelser är den barmhärtige samariern. Den handlar om en man som blir överfallen och lämnad vid vägkanten. Flera religiöst respekterade personer går förbi utan att hjälpa. Till slut kommer en samarier, en person från en grupp som många judar såg ner på, och hjälper den skadade mannen.

Liknelsen svarar på frågan: Vem är min nästa? Jesu svar är utmanande. Nästan är inte bara den som tillhör min egen grupp. Nästan är den människa som behöver hjälp, och den som visar barmhärtighet blir själv en förebild.

Den förlorade sonen

En annan känd liknelse är den förlorade sonen. Den handlar om en son som lämnar sin far, slösar bort sitt arv och hamnar i nöd. När han återvänder tar fadern emot honom med glädje. Liknelsen handlar om förlåtelse, nåd och återvändande. Den visar en viktig bild av Gud i kristendomen: Gud söker inte bara perfekta människor. Gud tar emot den som vänder tillbaka. Samtidigt finns en äldre bror i berättelsen som blir arg över faderns förlåtelse. Det gör liknelsen ännu djupare. Den frågar inte bara om den skyldige kan bli förlåten, utan också om den rättfärdige kan glädjas över förlåtelsen.

Bergspredikan

En annan viktig del av Jesu undervisning är Bergspredikan. Den finns i Matteusevangeliet och innehåller flera av Jesu mest kända ord. Där talar Jesus om saligprisningar, fiendekärlek, bön, förlåtelse, oro, rikedom och hur människor ska behandla varandra. I Bergspredikan säger Jesus bland annat att de fattiga i anden, de sörjande, de ödmjuka, de barmhärtiga och de fredsskapande är saliga. Detta vänder upp och ner på vanliga föreställningar om makt och framgång. Jesus visar att Guds rike inte bygger på våld, status och självhävdelse, utan på barmhärtighet, ödmjukhet, rättfärdighet och kärlek.

Under och helanden

Evangelierna berättar också att Jesus gjorde under. Han botade sjuka, drev ut onda andar, gav mat åt hungriga, stillade stormar och uppväckte döda. För kristna visar dessa berättelser inte bara att Jesus hade makt. De visar också vad Guds rike betyder. När sjuka blir friska och utstötta tas tillbaka in i gemenskapen blir Guds omsorg synlig. Underberättelserna handlar därför inte bara om det övernaturliga. De handlar också om återupprättelse.

Lärjungarna

Jesus samlade lärjungar omkring sig. En lärjunge är en elev eller efterföljare. De tolv lärjungarna fick en särskild betydelse. De följde Jesus, lyssnade på hans undervisning, såg hans handlingar och sändes ut för att fortsätta hans uppdrag.

Bland lärjungarna fanns Petrus, Jakob, Johannes, Andreas, Filippos, Tomas och Judas Iskariot. Lärjungarna framställs inte som perfekta. De missförstår Jesus, blir rädda, tvivlar och sviker. Det gör dem mänskliga. Kristendomen berättar inte bara om starka hjältar, utan också om människor som misslyckas och ändå får nya uppdrag.

Konflikter kring Jesus

Jesus blev inte bara beundrad. Han väckte också motstånd. Vissa religiösa ledare stördes av hans sätt att tolka lagen, hans kritik av hyckleri och hans gemenskap med människor som ansågs syndiga eller orena. Vissa politiska makthavare kunde se honom som ett hot eftersom människor började kalla honom kung eller Messias. Jesus predikade inte ett vanligt militärt uppror. Men hans budskap om Guds rike kunde ändå uppfattas som farligt i ett samhälle där Romarriket kontrollerade makten.

Den sista måltiden

Innan Jesus arresteras äter han en sista måltid med sina lärjungar. Denna måltid har blivit mycket viktig i kristendomen. Jesus tar bröd och vin och kopplar dem till sin kropp och sitt blod. Detta blir grunden för nattvarden, eller eukaristin. I nattvarden minns kristna Jesu död och firar gemenskapen med honom. Den sista måltiden visar också teman som tjänande, gemenskap, svek och förlåtelse.

Korsfästelsen

Jesus arresteras, förhörs och döms till döden. Han avrättas genom korsfästelse, en romersk avrättningsmetod som var både smärtsam och förnedrande. För de första lärjungarna måste korsfästelsen ha sett ut som ett nederlag. Den person de trodde var Messias dog på ett kors, avrättad som en brottsling. Men kristendomen tolkar korset på ett annat sätt. För kristna blir korset tecknet på Guds kärlek, Jesu självutgivande och Guds väg till försoning. Genom korset delar Jesus människans lidande och bär syndens konsekvenser.

Uppståndelsen

Kristendomens centrum är tron på att Jesus uppstod från de döda. Enligt evangelierna fann några kvinnor graven tom. Lärjungarna mötte sedan den uppståndne Jesus. Uppståndelsen betyder att döden inte fick sista ordet.

För kristna bekräftar uppståndelsen att Jesus är den han sade sig vara. Den visar att Gud har handlat och att hoppet om evigt liv är verkligt. Utan uppståndelsen skulle kristendomen se helt annorlunda ut. Det är därför påsken är kristendomens viktigaste högtid.

Pingsten och den första församlingen

Efter uppståndelsen berättar Nya testamentet att lärjungarna fick den heliga Anden vid pingsten. Pingsten brukar beskrivas som kyrkans födelsedag. Lärjungarna började predika om Jesus, och människor från olika språk och folk hörde budskapet. Den första kristna församlingen växte fram i Jerusalem. De första kristna samlades till bön, undervisning, gemenskap och måltider. De såg sig som en gemenskap som levde i fortsättningen av Jesu uppdrag.

Från judisk rörelse till världsreligion

De första kristna var judar som trodde att Jesus var Messias. Men snart började budskapet spridas också till icke-judar. Detta skapade stora frågor. Behövde icke-judar följa hela den judiska lagen för att bli kristna? Skulle de omskäras? Skulle de följa alla matregler? Paulus blev en av de viktigaste personerna i denna utveckling. Han menade att tron på Kristus var öppen för både judar och icke-judar. Detta gjorde att kristendomen gradvis blev en religion som spreds över språk- och folkgränser.