Kapitel 37. Jesus och den första kristna tiden

Jesus i historien

Kristendomen börjar med Jesus från Nasaret. Jesus levde i ett område som då var en del av det romerska rikets maktsfär. Han föddes och levde i ett judiskt sammanhang. För att förstå Jesus behöver man därför förstå både judendomen och den romerska världen. Jesus var inte kristen i modern mening. Han var jude. Han bad till Israels Gud, kände till de judiska skrifterna, gick till synagogan och levde i en värld där sabbat, templet i Jerusalem, Torah och judiska högtider var viktiga. Kristendomen växte alltså inte fram utanför judendomen, utan inifrån en judisk miljö.

Palestina och Judéen under romerskt styre

På Jesu tid styrdes området av Romarriket. Romarriket var en mäktig stormakt som kontrollerade stora delar av Medelhavsvärlden. Judéen och Galileen låg under romerskt inflytande, även om lokala ledare också hade makt. Många judar längtade efter frihet från romerskt styre. Skatterna var tunga, soldaterna fanns närvarande och politisk oro var vanlig. I denna miljö fanns också förväntningar på att Gud skulle gripa in. Vissa hoppades på en Messias som skulle befria folket och återupprätta Israel. Det är i denna värld Jesus börjar undervisa.

Jesu födelse

Enligt evangelierna föddes Jesus i Betlehem. Hans mor hette Maria. Josef beskrivs som Marias trolovade eller make och som den som tar hand om Jesus i hans uppväxt. Berättelserna om Jesu födelse finns framför allt i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet. Där berättas om änglar, herdar, vise män och att Jesus föds under enkla förhållanden. För kristna visar födelseberättelserna att Jesus inte bara är ett vanligt barn. Han är den som Gud har sänt. Samtidigt är berättelserna också viktiga därför att de visar ett särskilt mönster i kristendomen: Gud kommer inte främst genom makt, rikedom och palats, utan i enkelhet och utsatthet.

Jesus från Nasaret

Jesus växte upp i Nasaret i Galileen. Därför kallas han ofta Jesus från Nasaret.

Galileen var ett område med byar, jordbruk, fiske och vanligt människoliv. Jesus växte alltså inte upp i den politiska eller religiösa eliten i Jerusalem. Detta är viktigt, eftersom Jesu undervisning ofta riktar sig till vanliga människor: fiskare, bönder, sjuka, fattiga, kvinnor, barn, tullindrivare och människor som andra såg ner på.

Johannes Döparen och Jesu dop

Innan Jesus börjar sin offentliga verksamhet berättar evangelierna om Johannes Döparen. Johannes predikade om omvändelse. Han uppmanade människor att vända om till Gud och lät döpa människor i Jordanfloden. Jesus kom till Johannes och blev döpt. Dopet markerar början på Jesu offentliga uppdrag. I evangelierna beskrivs hur den heliga Anden kommer över Jesus och hur en röst från himlen bekräftar honom som Guds son. Detta knyter samman Jesus med Gud Fadern och den heliga Anden, och blir därför viktigt för kristen förståelse av treenigheten.

Jesu budskap: Guds rike

Ett centralt uttryck i Jesu undervisning är Guds rike. Guds rike betyder inte bara en plats efter döden. Det handlar om Guds vilja, Guds makt och Guds närvaro. När Jesus talar om Guds rike handlar det om att Gud håller på att gripa in i världen och vända människors liv rätt. Guds rike märks där människor blir förlåtna, sjuka blir helade, utstötta tas emot, orättvisor avslöjas och människor börjar leva i kärlek till Gud och varandra. Jesus säger att Guds rike är nära. Det betyder att människor måste ta ställning: vända om, tro, förlåta, älska och leva annorlunda.

Liknelser

Jesus undervisade ofta genom liknelser. En liknelse är en berättelse som använder vardagliga bilder för att förklara något djupare. Jesus berättade om sådd, frön, får, herdar, fester, skulder, familjer, förlorade saker och människor som behandlade varandra på olika sätt. Liknelserna gör undervisningen konkret. De hjälper människor att tänka själva. En liknelse ger inte alltid ett enkelt svar direkt. Den kan vända på människors perspektiv och få dem att fråga: Vem är min nästa? Vad är verklig förlåtelse? Vad gör Gud när någon kommer tillbaka? Vad betyder rättvisa?

Den barmhärtige samariern

En av Jesu mest kända liknelser är den barmhärtige samariern. Den handlar om en man som blir överfallen och lämnad vid vägkanten. Flera religiöst respekterade personer går förbi utan att hjälpa. Till slut kommer en samarier, en person från en grupp som många judar såg ner på, och hjälper den skadade mannen.

Liknelsen svarar på frågan: Vem är min nästa? Jesu svar är utmanande. Nästan är inte bara den som tillhör min egen grupp. Nästan är den människa som behöver hjälp, och den som visar barmhärtighet blir själv en förebild.