Kapitel 3. Hinduismen – en religion med många vägar

Vad är hinduism?

Hinduismen är en av världens äldsta religioner. Den är också en av de största religionerna i världen i dag. Hinduismen har sina rötter i Indien och i området kring Indusfloden. En del av detta område ligger i dagens Pakistan. Hinduismen skiljer sig från religioner som judendom, kristendom och islam på flera sätt. Den har ingen ensam grundare. Det finns alltså ingen person som motsvarar Mose, Jesus eller Muhammad. Hinduismen har inte heller en enda helig bok som alla hinduer följer på exakt samma sätt. I stället har hinduismen vuxit fram under mycket lång tid. Den har formats av berättelser, ritualer, heliga texter, filosofiska tankar, lokala traditioner och religiösa erfarenheter. Därför är hinduismen svår att beskriva med en enda enkel mening. För vissa hinduer handlar religionen framför allt om gudar, tempel, böner och högtider. För andra handlar den mer om hur man ska leva sitt liv. Några hinduer lägger stor vikt vid en personlig gud, till exempel Vishnu, Shiva, Krishna, Rama eller Devi. Andra tänker mer på frågor om själen, verkligheten och hur människan kan bli fri från återfödelsens kretslopp. Därför brukar man ibland säga att hinduismen inte är en helt enhetlig religion, utan snarare en stor familj av traditioner. Det betyder att hinduismen rymmer många olika sätt att tro, tänka och leva.

Sanatana Dharma – den eviga vägen

Många hinduer använder själva begreppet Sanatana Dharma om sin religion. Sanatana betyder ungefär evig, tidlös eller något som inte har någon början och inget slut. Dharma är ett av hinduismens viktigaste begrepp. Det är svårt att översätta till svenska med ett enda ord. Dharma kan betyda plikt, moral, livsväg, rätt handlande eller den ordning som håller världen samman. Sanatana Dharma kan därför översättas ungefär som den eviga vägen eller den eviga ordningen. Med begreppet markerar många att hinduismen inte bara är en religion bland andra, utan ett sätt att leva i harmoni med världen, samhället, naturen och det gudomliga.

Dharma som plikt och ansvar

Dharma handlar om vad som är rätt att göra. Men det betyder inte alltid samma sak för alla människor. En elev kan ha en dharma. En förälder kan ha en annan. En lärare, en kung, en präst, en arbetare och en asket kan också ha olika ansvar. Det beror på att människor har olika roller i livet. Dharma handlar alltså inte bara om regler. Det handlar också om att leva på ett sätt som skapar ordning, ansvar och balans. Om en människa följer sin dharma bidrar hon till harmoni. Om hon bryter mot dharma kan det skapa oordning, både i hennes eget liv och i samhället.

En religion utan en enda trosbekännelse

I de abrahamitiska religionerna finns ofta en tydlig tanke om vad man ska tro på. Inom kristendomen finns till exempel trosbekännelser. Inom islam är tron på en enda Gud mycket central.

Hinduismen fungerar ofta annorlunda. Den bygger inte främst på att alla hinduer måste säga ja till exakt samma trosbekännelse. Det finns viktiga idéer som många hinduer delar, till exempel dharma, karma, samsara, moksha och vördnad för Veda-skrifterna. Men det finns också stor variation. En hindu kan vara mycket hängiven en personlig gud. En annan kan fokusera på meditation och filosofisk insikt. En tredje kan främst delta i familjens ritualer och högtider utan att tänka så mycket på filosofi. Alla kan ändå räknas som hinduer. Hinduismen har utvecklats under flera tusen år och formats av många folk, språk, texter, berättelser och traditioner. Därför kan den rymma gamla offertexter, djup filosofi, färgstarka högtider, familjeritualer, tempel, asketiska ideal och moderna globala rörelser.

Hinduismens heliga texter

Hinduismen har många heliga texter. De äldsta och mest grundläggande kallas Veda. Ordet Veda betyder kunskap. Veda-skrifterna har mycket hög status i många hinduiska traditioner. De innehåller hymner, böner, ritualtexter och filosofiska tankar. Men Veda är inte de enda viktiga texterna. Andra viktiga texter är till exempel: - Upanishaderna - Ramayana - Mahabharata - Bhagavadgita - Purana-texterna Dessa texter används på olika sätt. Vissa är filosofiska. Andra är berättelser. Vissa används i ritualer. Andra visar hur människan kan tänka om plikt, kärlek, handling och befrielse.

Varför finns det så många texter?

Eftersom hinduismen har vuxit fram under så lång tid finns det inte bara en bok som sammanfattar allt. I stället finns många texter som tillsammans visar olika sidor av religionen. En familj kan känna starkast band till berättelserna om Rama. En annan kan läsa Bhagavadgita. En präst kan använda gamla sanskrittexter i ritualer. En filosof kan studera Upanishaderna. På så sätt fungerar texterna både som helig kunskap, berättelser, sånger, ritualer och vägledning i livet.

En Gud eller många gudar?

En vanlig fråga är om hinduer tror på en Gud eller på många gudar. Svaret är att hinduismen kan förstås på flera sätt. I hinduismen finns många gudar och gudinnor. Några av de viktigaste är Vishnu, Shiva, Krishna, Rama, Devi, Ganesha, Lakshmi och Saraswati. Därför kan hinduismen se ut som en polyteistisk religion. Polyteism betyder tro på flera gudar. Samtidigt menar många hinduer att det finns en yttersta gudomlig verklighet bakom allt. Den kallas Brahman. Brahman kan förstås som världens djupaste grund. Det är den gudomliga verklighet som finns bakom alla namn, former och gestalter. De olika gudarna kan då ses som olika uttryck för samma gudomliga verklighet. Det betyder att hinduismen inte alltid passar in i enkla kategorier. Den kan verka polyteistisk, eftersom det finns många gudar. Den kan också vara monoteistisk i vissa traditioner, där en gud ses som den högsta. Den kan dessutom vara monistisk, eftersom många hinduiska filosofer betonar att allt ytterst hänger samman i en enda verklighet.

Många sätt att närma sig det gudomliga

En hindu kan tillbe Krishna som den högste guden. En annan kan tillbe Shiva. En tredje kan tillbe Devi. En fjärde kan se alla gudar som olika uttryck för Brahman. Det behöver inte uppfattas som motsägelsefullt inom hinduismen. Olika gudar kan i stället ses som olika sätt att närma sig det gudomliga. Det gudomliga kan vara personligt och nära, som en gud man ber till och älskar. Det kan också vara opersonligt och oändligt, som den yttersta verkligheten bakom allt. Därför kan hinduismen rymma flera olika religiösa vägar: bön, meditation, kunskap, osjälvisk handling och asketiskt liv.

Atman – människans innersta själ

En central tanke i hinduismen är att människan inte bara är sin kropp. Kroppen föds, förändras, åldras och dör. Tankar och känslor förändras också. Men enligt många hinduiska traditioner finns det något djupare i människan som fortsätter. Detta kallas atman. Atman kan översättas med själ, det verkliga självet eller människans innersta väsen. Atman är inte samma sak som personlighet, minnen eller känslor. Det är den djupaste delen av människan. Många hinduiska traditioner lär att atman är bunden i samsara.

Samsara, karma och moksha

Samsara – återfödelsens kretslopp

Samsara betyder kretsloppet av födelse, död och återfödelse. Det innebär att själen inte bara lever ett enda liv. När kroppen dör fortsätter atman vidare och föds på nytt. Att återfödas kan låta positivt, men i hinduismen är samsara också kopplat till lidande, begär och okunnighet. Människan fastnar i ett kretslopp där hon föds, lever, dör och återföds om och om igen.

Karma – handling och konsekvens

Det som påverkar återfödelsen är karma. Ordet karma betyder handling. Men inom hinduismen betyder det också att handlingar får konsekvenser. Goda handlingar, dåliga handlingar, avsikter och livsval påverkar människans framtid. Karma är inte bara ett straff eller en belöning från en gud. Det är mer som en moralisk lag: det människan gör får följder.

Moksha – befrielse från samsara

Målet i hinduismen är moksha. Moksha betyder befrielse. Det handlar om att bli fri från samsara, alltså från kretsloppet av födelse, död och återfödelse. I vissa traditioner förstås moksha som att atman förenas med Brahman. I andra traditioner handlar moksha mer om att själen får leva nära Gud eller befrias från okunnighet och lidande. Det viktiga är att människans djupaste problem inte bara är att hon gör fel. Problemet är att hon är fångad i okunnighet, begär och återfödelsens kretslopp. Därför behöver hon insikt, rätt handling, hängivenhet eller andlig disciplin för att bli fri.

Flera vägar till befrielse

Eftersom människor är olika finns det flera vägar inom hinduismen. Alla behöver inte söka befrielse på samma sätt.

Jnana yoga – kunskapens väg

Jnana yoga handlar om kunskap och insikt. Den som följer denna väg försöker förstå själens natur och den yttersta verkligheten. Målet är att inse vad atman och Brahman är.

Bhakti yoga – kärlekens och hängivenhetens väg

Bhakti yoga handlar om kärleksfull hängivenhet till en gud. Den troende kan be, sjunga, offra blommor eller visa kärlek till Krishna, Shiva, Devi eller en annan gudom.

Karma yoga – handlingens väg

Karma yoga handlar om att handla rätt och osjälviskt. Människan ska göra sin plikt utan att styras av egoism, stolthet eller begär efter belöning.

Raja yoga – meditationens och självdisciplinens väg

Raja yoga handlar om meditation, självkontroll och disciplin. Målet är att stilla sinnet och komma närmare djupare insikt. I väst tänker många på yoga som fysisk träning. I hinduisk tradition är yoga mycket mer än rörelser och stretchning. Yoga är en andlig väg som kan hjälpa människan att förstå sig själv och närma sig befrielse.

Religion i hemmet och templet

Hinduismen finns inte bara i tempel. Den finns också i hemmet, i familjen, vid måltider, högtider, böner och vardagliga handlingar. Många hinduer har ett litet altare hemma. Där kan det finnas bilder eller statyer av gudar, blommor, ljus, rökelse och matoffer. Vid altaret kan familjen göra puja. Puja är en form av tillbedjan eller vördnad. Det kan innebära att man tänder ljus, ger blommor, ber, sjunger eller offrar mat till guden.

Mandir – det hinduiska templet

Ett hinduiskt tempel kallas mandir. Templet fungerar inte exakt som en kyrka eller moské. I templet finns ofta murtis, alltså gudabilder eller gudastatyer. För en utomstående kan det se ut som att hinduer dyrkar statyer. Men för många hinduer är en murti inte bara ett föremål. Den fungerar som en närvaropunkt för det gudomliga. Genom bilden eller statyn kan den troende rikta sin bön och sin hängivenhet mot guden. I puja kan man ge blommor, frukt, ljus, rökelse eller böner. Guden behandlas ofta som en älskad gäst.

Ahimsa – att inte skada

Ett viktigt begrepp i hinduismen är ahimsa. Ahimsa betyder icke-våld eller att inte skada. Ahimsa handlar om respekt för liv. Det kan uttryckas genom medkänsla, vegetarianism, respekt för djur och försiktighet inför allt levande. Alla hinduer är inte vegetarianer, men många hinduiska traditioner har starka ideal om att inte skada levande varelser i onödan.

Kon har också en särskild religiös och kulturell betydelse i många hinduiska sammanhang. Den förknippas med liv, näring, moderlighet och helighet.

Sammanfattning: hinduismen som en levande tradition

Hinduismen är en mycket gammal men levande tradition. Den har gamla texter och idéer, men den har också förändrats genom historien. Den har mött buddhism, jainism, islam, kristendom, kolonialism, nationalism, migration och modern global kultur. För den som möter hinduismen för första gången är det viktigt att inte leta efter ett enda enkelt svar. Hinduismen är inte byggd kring en enda profet, en enda bok eller en enda trosbekännelse. I stället är den en bred religiös tradition där många vägar ryms. Hinduismen kan handla om att följa sin dharma, förstå karma, söka moksha, vörda gudar, meditera, göra puja, leva med ahimsa, läsa Bhagavadgita, fira Diwali eller visa respekt genom namaste.