Kapitel 30. Judendomens mångfald – olika sätt att leva judiskt

Både gemenskap och variation

När man studerar judendomen är det lätt att först leta efter det som är gemensamt. Man lär sig om Torah, förbundet, Abraham, Mose, sabbat, synagoga, högtider och tron på en Gud. Allt detta är viktigt. Men för att verkligen förstå judendomen behöver man också förstå att judiskt liv inte ser exakt likadant ut överallt. Judar har levt i olika länder, talat olika språk, mött olika samhällen och tolkat traditionen på olika sätt. Därför är judendomen både sammanhållen och mångsidig på samma gång.

Kulturell och religiös mångfald

Judendomens mångfald handlar om flera saker. Den handlar om kultur och geografi. Judar har levt i Mellanöstern, Nordafrika, Europa, Asien och Amerika. Därför har judiska grupper utvecklat olika språk, maträtter, musiktraditioner, klädstilar och sätt att fira högtider. Mångfalden handlar också om religiös tolkning. Alla judar förhåller sig inte till Torah, buden och traditionen på samma sätt. Vissa ser den religiösa lagen som mycket bindande. Andra ser traditionen mer som ett historiskt, kulturellt eller etiskt arv. Det är därför viktigt att inte beskriva judar som om alla tror, tänker och lever likadant.

Judendom som religion, kultur och identitet

Judendomen är en religion, men den är också ett folk och en kultur. En jude kan vara mycket religiös och följa halakha noggrant. En annan jude kan vara kulturellt judisk men inte särskilt religiös. En tredje kan delta i högtider och känna stark samhörighet med judisk historia, men tolka många religiösa regler fritt. Alla dessa sätt att vara judisk finns i verkligheten. Det gör judendomen annorlunda än religioner där tillhörighet nästan bara handlar om personlig tro. Inom judendomen kan tillhörighet också handla om familj, historia, språk, traditioner och gemenskap.

Halakha och olika tolkningar

Halakha betyder ungefär den väg man ska gå. Det är judisk religiös lag och livsvägledning. Halakha bygger på Torah, den muntliga traditionen, Talmud och senare rabbinska tolkningar. Den kan handla om sabbat, matregler, bön, familjeliv, högtider, etik och relationer mellan människor. Men olika judiska riktningar har olika syn på halakha. Är halakha direkt given av Gud och bindande i detalj? Kan den förändras när samhället förändras? Ska varje individ själv välja vilka traditioner som känns meningsfulla? Sådana frågor ligger bakom flera av de moderna judiska riktningarna.

Haskalah – den judiska upplysningen

Under lång tid var rabbinsk judendom den dominerande formen av judiskt liv. Efter templets förstörelse år 70 e.Kr. blev Torahstudier, bön, synagoga och rabbinsk tolkning centrala. Men i modern tid förändrades de judiska samhällena kraftigt. Särskilt i Europa under 1700- och 1800-talen påverkades judar av upplysningen, sekularisering, vetenskap, idéer om individens frihet och nya former av medborgarskap. Många judar fick större möjlighet att delta i samhället runt omkring dem. De kunde studera vid universitet, flytta till städer, arbeta i nya yrken och delta i politiska och kulturella sammanhang. Den judiska upplysningsrörelsen kallas Haskalah. Den förknippas bland annat med Moses Mendelssohn.

Haskalah uppmuntrade judar att ta del av det omgivande samhällets språk, bildning och idéer, samtidigt som de behöll sin judiska identitet. Det skapade nya frågor: Hur ska judar leva som judar i ett modernt samhälle? Ska gamla regler följas på samma sätt som tidigare? Kan gudstjänsten förändras? Kan män och kvinnor få mer lika roller? Är judendom främst religion, kultur, folk eller etik?