Kapitel 30. Judendomens mångfald – olika sätt att leva judiskt

Både gemenskap och variation

När man studerar judendomen är det lätt att först leta efter det som är gemensamt. Man lär sig om Torah, förbundet, Abraham, Mose, sabbat, synagoga, högtider och tron på en Gud. Allt detta är viktigt. Men för att verkligen förstå judendomen behöver man också förstå att judiskt liv inte ser exakt likadant ut överallt. Judar har levt i olika länder, talat olika språk, mött olika samhällen och tolkat traditionen på olika sätt. Därför är judendomen både sammanhållen och mångsidig på samma gång.

Kulturell och religiös mångfald

Judendomens mångfald handlar om flera saker. Den handlar om kultur och geografi. Judar har levt i Mellanöstern, Nordafrika, Europa, Asien och Amerika. Därför har judiska grupper utvecklat olika språk, maträtter, musiktraditioner, klädstilar och sätt att fira högtider. Mångfalden handlar också om religiös tolkning. Alla judar förhåller sig inte till Torah, buden och traditionen på samma sätt. Vissa ser den religiösa lagen som mycket bindande. Andra ser traditionen mer som ett historiskt, kulturellt eller etiskt arv. Det är därför viktigt att inte beskriva judar som om alla tror, tänker och lever likadant.

Judendom som religion, kultur och identitet

Judendomen är en religion, men den är också ett folk och en kultur. En jude kan vara mycket religiös och följa halakha noggrant. En annan jude kan vara kulturellt judisk men inte särskilt religiös. En tredje kan delta i högtider och känna stark samhörighet med judisk historia, men tolka många religiösa regler fritt. Alla dessa sätt att vara judisk finns i verkligheten. Det gör judendomen annorlunda än religioner där tillhörighet nästan bara handlar om personlig tro. Inom judendomen kan tillhörighet också handla om familj, historia, språk, traditioner och gemenskap.

Halakha och olika tolkningar

Halakha betyder ungefär den väg man ska gå. Det är judisk religiös lag och livsvägledning. Halakha bygger på Torah, den muntliga traditionen, Talmud och senare rabbinska tolkningar. Den kan handla om sabbat, matregler, bön, familjeliv, högtider, etik och relationer mellan människor. Men olika judiska riktningar har olika syn på halakha. Är halakha direkt given av Gud och bindande i detalj? Kan den förändras när samhället förändras? Ska varje individ själv välja vilka traditioner som känns meningsfulla? Sådana frågor ligger bakom flera av de moderna judiska riktningarna.

Haskalah – den judiska upplysningen

Under lång tid var rabbinsk judendom den dominerande formen av judiskt liv. Efter templets förstörelse år 70 e.Kr. blev Torahstudier, bön, synagoga och rabbinsk tolkning centrala. Men i modern tid förändrades de judiska samhällena kraftigt. Särskilt i Europa under 1700- och 1800-talen påverkades judar av upplysningen, sekularisering, vetenskap, idéer om individens frihet och nya former av medborgarskap. Många judar fick större möjlighet att delta i samhället runt omkring dem. De kunde studera vid universitet, flytta till städer, arbeta i nya yrken och delta i politiska och kulturella sammanhang. Den judiska upplysningsrörelsen kallas Haskalah. Den förknippas bland annat med Moses Mendelssohn.

Haskalah uppmuntrade judar att ta del av det omgivande samhällets språk, bildning och idéer, samtidigt som de behöll sin judiska identitet. Det skapade nya frågor: Hur ska judar leva som judar i ett modernt samhälle? Ska gamla regler följas på samma sätt som tidigare? Kan gudstjänsten förändras? Kan män och kvinnor få mer lika roller? Är judendom främst religion, kultur, folk eller etik?

Ortodox judendom

Ortodox judendom brukar beskrivas som den mest traditionella formen av modern judendom. Ortodoxa judar ser både den skriftliga Torah och den muntliga Torah som gudomligt grundade. Torah är alltså inte bara en historisk text, utan Guds undervisning. Den muntliga traditionen, som utvecklats genom rabbinsk tolkning, är också avgörande för hur Torah ska förstås. För ortodox judendom är halakha därför bindande. Det judiska livet ska formas av buden och traditionen. Det betyder inte att ortodox judendom aldrig förändras. Nya frågor uppstår hela tiden: Hur ska man förhålla sig till ny teknik? Hur används elektricitet på sabbaten? Hur ska moderna medicinska frågor bedömas? Ortodoxa rabbiner försöker då tolka halakha för nya situationer. Förändring sker alltså genom tolkning inifrån traditionen.

Modern ortodoxi, haredisk judendom och hasidism

Inom ortodox judendom finns flera grupper. Modern ortodoxi försöker ofta kombinera traditionell judisk lag med deltagande i det moderna samhället. Haredisk judendom är mer avskild och betonar ofta ett mycket traditionellt liv, särskilda klädmönster, tydliga könsroller, religiösa studier och ett större avstånd till delar av den sekulära kulturen. Hasidisk judendom är en rörelse inom ortodox judendom. Den betonar fromhet, glädje, bön, sång, gemenskap och relationen till en religiös ledare som kallas rebbe. Hasidismen har också en mystisk sida. Den betonar att även vardagliga handlingar kan helgas om de görs med rätt avsikt.

Reformjudendom

Reformjudendom växte fram i Europa under 1800-talet och utvecklades senare starkt i Nordamerika. Reformjudendom uppstod som ett svar på moderniteten. Många judar ville bevara judisk identitet, men samtidigt anpassa gudstjänst, regler och livsstil till ett förändrat samhälle. Reformjudendomen ser ofta Torah som gudomligt inspirerad, men inte som en oföränderlig lagtext där varje regel måste följas på exakt samma sätt i alla tider. Traditionen är viktig, men människan har ansvar att tolka den med förnuft, etik och historisk medvetenhet.

Individens ansvar i reformjudendom

I reformjudendom ligger stor vikt vid individens ansvar. En reformjude förväntas inte bara följa regler för att de är gamla. Hon eller han ska studera traditionen och göra medvetna val. Det betyder inte att allt är oviktigt eller att man bara väljer det som är enklast. Reformjudendom betonar ofta studier, etik, socialt ansvar och ett judiskt hem. Men den enskilda människan och församlingen ges större frihet att avgöra vilka praktiker som stärker relationen till Gud, gemenskapen och det judiska livet. Reformjudendom har också ofta betonat jämställdhet mellan kvinnor och män. I många reformjudiska sammanhang kan kvinnor vara rabbiner, leda gudstjänster och delta på samma villkor som män.

Konservativ judendom

Konservativ judendom kan beskrivas som en mellanposition mellan ortodox judendom och reformjudendom, även om det är en förenkling. Konservativ judendom vill bevara traditionen, men menar samtidigt att judendomen historiskt alltid har utvecklats. Därför kan halakha förändras, men förändringen ska ske genom lärd diskussion, respekt för källorna och gemensamma beslut. Man vill alltså inte släppa traditionen fritt till varje individ, men inte heller säga att allt måste vara oföränderligt. I praktiken kan konservativ judendom likna ortodox judendom i vissa frågor och reformjudendom i andra. Många konservativa judar firar sabbat och högtider, använder hebreiska i gudstjänsten och ser halakha som betydelsefull. Samtidigt kan rörelsen tillåta förändringar, till exempel kring kvinnors religiösa roller, moderna familjeformer eller hur vissa bud ska tillämpas i samtiden.

Rekonstruktionistisk judendom

Rekonstruktionistisk judendom är en modernare riktning, framför allt i Nordamerika. Den ser judendomen som en religiös civilisation. Det betyder att judendom inte bara är tro eller lag, utan en hel kultur med språk, historia, texter, konst, musik, etik, högtider och gemenskap. Rekonstruktionistisk judendom betonar att judiska traditioner har skapats och återskapats av det judiska folket genom historien. Därför har dagens judar också ansvar att fortsätta utveckla traditionen så att den blir meningsfull i nutiden. Frågan blir inte bara: Vad har alltid gjorts? Frågan blir också: Hur kan denna tradition hjälpa oss att leva judiskt i dag?

Ashkenaziska, sefardiska och mizrahiska traditioner

Utöver religiösa riktningar finns kulturell och etnisk mångfald. Ashkenaziska judar har historisk bakgrund i Central- och Östeuropa. Sefardiska judar har rötter i Spanien, Portugal och ofta senare Nordafrika eller det osmanska riket.

Mizrahiska judar har rötter i Mellanöstern och Nordafrika. Det finns också andra judiska grupper, till exempel etiopiska och jemenitiska judar. Skillnaderna kan märkas i vardagen. En judisk familj med rötter i Polen kan ha andra maträtter vid högtider än en familj med rötter i Marocko, Irak eller Jemen. Melodierna i bönerna kan skilja sig åt. Uttalet av hebreiska kan vara olika. Vissa traditioner kring bröllop, klädsel eller högtider kan variera. Men samtidigt kan alla dessa grupper läsa Torah, fira pesach, känna samhörighet med judisk historia och använda många av samma centrala begrepp. Mångfalden betyder alltså inte att allt är splittrat. Den betyder att det gemensamma uttrycks på flera olika sätt.

Sekulära judar

Det finns också sekulära judar. En sekulär jude kan se judisk identitet som kultur, historia, familj och folk snarare än som religiös tro. En sådan person kanske firar vissa högtider, äter traditionell mat, känner samhörighet med judisk historia eller engagerar sig i frågor som rör antisemitism och judiskt liv, men utan att följa religiösa regler i vardagen. Detta kan vara svårt att förstå om man tänker att religion alltid bara handlar om tro. Men judendomen visar tydligt att identitet kan vara religiös, kulturell och historisk på samma gång.

Undvik förenklingar

När man undervisar om judendom är det viktigt att undvika förenklingar. Man kan inte säga ”judar gör så här” utan att tänka på vilka judar man talar om, var de lever, vilken riktning de tillhör och hur religiösa de är. Vissa judar håller strikt kosher. Andra gör det delvis. Andra gör det inte alls. Vissa avstår helt från arbete på sabbaten. Andra firar sabbat mer som en familje- och vilodag. Vissa markerar den knappt. Vissa ber tre gånger om dagen. Andra ber främst vid högtider eller i synagogan. Alla dessa skillnader ryms inom den judiska världen. Samtidigt ska man inte överdriva skillnaderna så mycket att det gemensamma försvinner. De flesta judiska riktningar förhåller sig på något sätt till Torah, judisk historia, högtider, synagogan, Israel, diasporan, hebreiska ord och minnet av tidigare generationer.

Judendomen som ett stort samtal

Judendomen kan förstås som ett stort samtal över tid. Det är ett samtal mellan text och liv, mellan tradition och förändring, mellan gemenskap och individ. Religioner är inte stillastående. De förändras när människor flyttar, möter nya samhällen, ställs inför nya problem och försöker förstå gamla texter i nya tider.

Men förändring betyder inte alltid att traditionen försvinner. I judendomen har förändring ofta skett genom tolkning. Man vänder sig tillbaka till Torah, Talmud, rabbinska diskussioner och tidigare generationers erfarenheter för att hitta vägar framåt.