Kapitel 23. Theravada, Mahayana och Vajrayana – buddhismens stora riktningar

Buddhismen sprids och förändras

Buddhismen började i norra Indien, men spreds sedan till stora delar av Asien. När buddhismen kom till nya platser mötte den nya språk, kulturer, kungadömen, ritualer och religiösa traditioner. Därför utvecklades buddhismen i flera riktningar. De tre största riktningarna brukar kallas Theravada, Mahayana och Vajrayana. Det är viktigt att inte göra skillnaderna för enkla. Alla tre bygger på centrala buddhistiska idéer som dukkha, karma, samsara, meditation, etik, medkänsla och visdom. Men de betonar vägen på olika sätt.

Theravada – de äldstes lära

Theravada betyder ungefär de äldstes lära. Theravada är särskilt stark i Sri Lanka, Thailand, Myanmar, Laos och Kambodja. Theravada bygger mycket på Pali-kanon, en viktig samling buddhistiska texter på språket pali. Där finns regler, berättelser och undervisning som förknippas med den tidiga buddhismen. I Theravada är munklivet ofta ett starkt ideal. Munkar studerar texter, följer klosterregler och ägnar sig åt meditation och undervisning. Lekmän stödjer ofta munkar genom dana, alltså gåvor. De kan ge mat, kläder eller andra nödvändigheter. På så sätt skapas ett samspel mellan kloster och samhälle.

Vajrayana – diamantfarkosten

Vajrayana betyder ungefär diamantfarkosten eller åskviggsfarkosten. Den förknippas särskilt med Tibet, Bhutan, Mongoliet och Himalaya. Vajrayana bygger på Mahayana men använder särskilda metoder som kallas tantriska metoder. Dessa kan innehålla mantran, mandalor, visualiseringar, ritualer och stark symbolik. En lärare, lama, har ofta mycket stor betydelse.

Mantra, mandala och visualisering

Ett mantra är en helig ljudformel eller fras som upprepas i meditation eller ritual. En mandala är en symbolisk bild av kosmos eller en upplyst verklighet. Den kan användas i meditation och ritual.

Visualisering innebär att den praktiserande föreställer sig en upplyst gestalt eller en symbolisk värld. Syftet är inte vanlig fantasi, utan att träna sinnet och omvandla hur människan uppfattar sig själv och verkligheten.

Starka symboler och lärare

Vajrayana kan ibland verka färgstark och svår att förstå. Där finns kraftfulla bilder, skyddsgestalter, ritualföremål och komplicerade ceremonier. Dessa gestalter ska inte förstås som vanliga gudar som kräver dyrkan. De fungerar som hjälpmedel på vägen mot uppvaknande. Eftersom metoderna anses kraftfulla är relationen till läraren viktig. En lama vägleder eleven så att praktiken används på rätt sätt.