Kapitel 23. Theravada, Mahayana och Vajrayana – buddhismens stora riktningar

Buddhismen sprids och förändras

Buddhismen började i norra Indien, men spreds sedan till stora delar av Asien. När buddhismen kom till nya platser mötte den nya språk, kulturer, kungadömen, ritualer och religiösa traditioner. Därför utvecklades buddhismen i flera riktningar. De tre största riktningarna brukar kallas Theravada, Mahayana och Vajrayana. Det är viktigt att inte göra skillnaderna för enkla. Alla tre bygger på centrala buddhistiska idéer som dukkha, karma, samsara, meditation, etik, medkänsla och visdom. Men de betonar vägen på olika sätt.

Theravada – de äldstes lära

Theravada betyder ungefär de äldstes lära. Theravada är särskilt stark i Sri Lanka, Thailand, Myanmar, Laos och Kambodja. Theravada bygger mycket på Pali-kanon, en viktig samling buddhistiska texter på språket pali. Där finns regler, berättelser och undervisning som förknippas med den tidiga buddhismen. I Theravada är munklivet ofta ett starkt ideal. Munkar studerar texter, följer klosterregler och ägnar sig åt meditation och undervisning. Lekmän stödjer ofta munkar genom dana, alltså gåvor. De kan ge mat, kläder eller andra nödvändigheter. På så sätt skapas ett samspel mellan kloster och samhälle.

Vajrayana – diamantfarkosten

Vajrayana betyder ungefär diamantfarkosten eller åskviggsfarkosten. Den förknippas särskilt med Tibet, Bhutan, Mongoliet och Himalaya. Vajrayana bygger på Mahayana men använder särskilda metoder som kallas tantriska metoder. Dessa kan innehålla mantran, mandalor, visualiseringar, ritualer och stark symbolik. En lärare, lama, har ofta mycket stor betydelse.

Mantra, mandala och visualisering

Ett mantra är en helig ljudformel eller fras som upprepas i meditation eller ritual. En mandala är en symbolisk bild av kosmos eller en upplyst verklighet. Den kan användas i meditation och ritual.

Visualisering innebär att den praktiserande föreställer sig en upplyst gestalt eller en symbolisk värld. Syftet är inte vanlig fantasi, utan att träna sinnet och omvandla hur människan uppfattar sig själv och verkligheten.

Starka symboler och lärare

Vajrayana kan ibland verka färgstark och svår att förstå. Där finns kraftfulla bilder, skyddsgestalter, ritualföremål och komplicerade ceremonier. Dessa gestalter ska inte förstås som vanliga gudar som kräver dyrkan. De fungerar som hjälpmedel på vägen mot uppvaknande. Eftersom metoderna anses kraftfulla är relationen till läraren viktig. En lama vägleder eleven så att praktiken används på rätt sätt.

Skillnader och likheter

Man kan förenklat säga att Theravada ofta betonar arahanten, Mahayana bodhisattvan och Vajrayana tantriska metoder. Men detta är bara en början. Theravada har också medkänsla och lekmannapraktik. Mahayana har också meditation och klosterdisciplin. Vajrayana bygger också på de fyra ädla sanningarna, karma, medkänsla och visdom. Ett bättre sätt att förstå riktningarna är att se vad de betonar. Theravada betonar ofta etik, meditation och visdom i nära relation till de tidiga texterna. Mahayana betonar att vägen ska omfatta alla varelser och att bodhisattvan strävar efter buddhaskap för deras skull. Vajrayana betonar särskilda symboliska och tantriska metoder som kan omvandla även starka känslor och föreställningar till vägar mot upplysning, om de används rätt.

Buddhismens mångfald

Buddhismens mångfald beror mycket på geografi och historia. När buddhismen kom till Kina mötte den konfucianism, daoism och kinesisk förfäderskultur. När den kom till Japan utvecklades Zen, Pure Land, Nichiren och andra skolor i samspel med japansk kultur. När den kom till Tibet mötte den lokala religiösa traditioner och skapade en mycket rituell och symbolrik form. När buddhismen kom till Sri Lanka och Sydostasien utvecklades starka Theravada-samhällen där kloster och kungamakt ofta hade nära relationer. Buddhismen har alltså alltid anpassats. Den har översatt texter, ändrat ritualer och hittat nya uttryck. Men den har också bevarat centrala frågor: Varför lider människor? Hur kan lidande minska? Hur kan visdom och medkänsla utvecklas?