Kapitel 18. Allt förändras – buddhismens syn på människan och verkligheten

Varför verklighetssynen är viktig

Buddhismen börjar med frågan om lidande. Men för att förstå varför lidande uppstår behöver man också förstå hur buddhismen ser på verkligheten. Buddha menade att människan ofta lider därför att hon missförstår hur livet faktiskt är. Hon vill att det föränderliga ska vara beständigt. Hon vill att det osäkra ska vara säkert. Hon vill att det hon kallar ”jag” ska vara fast och stabilt. Men enligt buddhismen fungerar verkligheten inte så. Allt förändras. Allt är beroende av orsaker och villkor. Det vi kallar jag är inte en evig kärna, utan en process.

De tre kännetecknen på tillvaron

Buddhismens syn på verkligheten sammanfattas ofta i de tre kännetecknen på tillvaron. På pali kallas de ibland tilakkhana. De tre kännetecknen är: - anicca - anatta - dukkha De visar hur buddhismen förstår människans grundproblem. Vi lever i en föränderlig värld, men klamrar oss fast som om något kunde vara helt beständigt.

Anicca – allt förändras

Anicca betyder föränderlighet eller obeständighet. Allt som finns är i förändring. Kroppen förändras. Känslor förändras. Tankar förändras. Relationer förändras. Samhällen förändras. Naturen förändras. Till och med berg, stjärnor och universum förändras över tid. Detta kan låta självklart. Alla vet att saker förändras. Ändå lever människor ofta som om de kunde hindra förändringen. Vi vill att ungdom ska vara kvar. Vi vill att hälsa ska vara självklar. Vi vill att relationer alltid ska kännas trygga. Vi vill att framgång inte ska gå förlorad. När verkligheten inte följer våra önskningar blir vi rädda, besvikna eller arga. Buddhismen menar att mycket lidande uppstår i denna konflikt mellan verklighetens föränderlighet och människans vilja att hålla fast.

Att leva med föränderlighet

Anicca betyder inte att allt är meningslöst. Det betyder att människan behöver se livet klarare. Om hon förstår att allt förändras kan hon börja leva med mindre klamrande. Hon kan uppskatta det som finns utan att kräva att det ska vara för evigt. Hon kan älska människor utan att tro att hon äger dem. Hon kan möta framgång utan att bygga hela sin identitet på den. Hon kan möta motgång utan att tro att den varar för alltid.

Anatta – icke-jag

Anatta betyder icke-jag eller icke-själ. Detta är en av buddhismens mest speciella och svåra läror. I hinduismen finns tanken på atman, en djup och bestående själ. Buddhismen går en annan väg. Buddha lärde att det inte finns någon oföränderlig, evig själ eller fast kärna som är ”jaget” bakom allt. Det betyder inte att människan inte finns alls. Det betyder att människan inte finns på det sätt hon ofta tror. När vi säger ”jag” tänker vi ofta att det finns en stabil person där inne: jag som tänker, jag som känner, jag som vill och jag som äger min kropp och mina minnen. Men buddhismen undersöker detta närmare. Kroppen förändras hela tiden. Känslor kommer och går. Tankar uppstår och försvinner. Minnen förändras. Personligheten påverkas av erfarenheter, vanor, miljö och relationer.

Om allt detta förändras, var finns då det fasta jaget?