Kapitel 18. Allt förändras – buddhismens syn på människan och verkligheten

Varför verklighetssynen är viktig

Buddhismen börjar med frågan om lidande. Men för att förstå varför lidande uppstår behöver man också förstå hur buddhismen ser på verkligheten. Buddha menade att människan ofta lider därför att hon missförstår hur livet faktiskt är. Hon vill att det föränderliga ska vara beständigt. Hon vill att det osäkra ska vara säkert. Hon vill att det hon kallar ”jag” ska vara fast och stabilt. Men enligt buddhismen fungerar verkligheten inte så. Allt förändras. Allt är beroende av orsaker och villkor. Det vi kallar jag är inte en evig kärna, utan en process.

De tre kännetecknen på tillvaron

Buddhismens syn på verkligheten sammanfattas ofta i de tre kännetecknen på tillvaron. På pali kallas de ibland tilakkhana. De tre kännetecknen är: - anicca - anatta - dukkha De visar hur buddhismen förstår människans grundproblem. Vi lever i en föränderlig värld, men klamrar oss fast som om något kunde vara helt beständigt.

Anicca – allt förändras

Anicca betyder föränderlighet eller obeständighet. Allt som finns är i förändring. Kroppen förändras. Känslor förändras. Tankar förändras. Relationer förändras. Samhällen förändras. Naturen förändras. Till och med berg, stjärnor och universum förändras över tid. Detta kan låta självklart. Alla vet att saker förändras. Ändå lever människor ofta som om de kunde hindra förändringen. Vi vill att ungdom ska vara kvar. Vi vill att hälsa ska vara självklar. Vi vill att relationer alltid ska kännas trygga. Vi vill att framgång inte ska gå förlorad. När verkligheten inte följer våra önskningar blir vi rädda, besvikna eller arga. Buddhismen menar att mycket lidande uppstår i denna konflikt mellan verklighetens föränderlighet och människans vilja att hålla fast.

Att leva med föränderlighet

Anicca betyder inte att allt är meningslöst. Det betyder att människan behöver se livet klarare. Om hon förstår att allt förändras kan hon börja leva med mindre klamrande. Hon kan uppskatta det som finns utan att kräva att det ska vara för evigt. Hon kan älska människor utan att tro att hon äger dem. Hon kan möta framgång utan att bygga hela sin identitet på den. Hon kan möta motgång utan att tro att den varar för alltid.

Anatta – icke-jag

Anatta betyder icke-jag eller icke-själ. Detta är en av buddhismens mest speciella och svåra läror. I hinduismen finns tanken på atman, en djup och bestående själ. Buddhismen går en annan väg. Buddha lärde att det inte finns någon oföränderlig, evig själ eller fast kärna som är ”jaget” bakom allt. Det betyder inte att människan inte finns alls. Det betyder att människan inte finns på det sätt hon ofta tror. När vi säger ”jag” tänker vi ofta att det finns en stabil person där inne: jag som tänker, jag som känner, jag som vill och jag som äger min kropp och mina minnen. Men buddhismen undersöker detta närmare. Kroppen förändras hela tiden. Känslor kommer och går. Tankar uppstår och försvinner. Minnen förändras. Personligheten påverkas av erfarenheter, vanor, miljö och relationer.

Om allt detta förändras, var finns då det fasta jaget?

De fem aggregaten

För att förklara detta talar buddhismen om de fem aggregaten. De kallas också skandhas eller khandhas. Ett aggregat är ungefär en samling eller grupp. Buddha menade att det vi kallar en människa består av fem sådana grupper.

Form

Form handlar om kroppen och de fysiska sinnena. Kroppen gör att vi kan se, höra, lukta, smaka och känna. Men kroppen är inte ett fast jag. Den växer, åldras, blir sjuk, läker, tröttnar och dör.

Känsla

Känsla handlar om om en upplevelse känns behaglig, obehaglig eller neutral. En smak kan kännas god. Ett ljud kan kännas irriterande. En blick från någon kan kännas varm eller hotfull. Dessa känslor uppstår snabbt och påverkar hur vi reagerar.

Perception

Perception betyder igenkänning eller tolkning. Det handlar om hur vi känner igen och sätter namn på det vi upplever. Vi ser en form och tänker ”träd”. Vi hör ett ljud och tänker ”min mobil”. Vi ser en person och tänker ”vän”, ”fiende” eller ”lärare”. Perception hjälper oss att förstå världen, men den kan också lura oss.

Mentala formationer

Mentala formationer handlar om vanor, reaktioner, viljor, impulser, avsikter och känslomönster. Här finns sådant som begär, irritation, stolthet, rädsla, vänlighet, tålamod och medkänsla. Detta är viktigt eftersom karma främst handlar om avsiktliga handlingar.

Medvetande

Medvetande är medvetenheten om upplevelser. När ögat möter en form uppstår synmedvetande. När örat möter ljud uppstår hörselmedvetande. När tankar uppstår finns medvetande om tankar. Men även medvetandet är en process. Det är inte ett evigt och oföränderligt jag.

Jaget som process

När de fem aggregaten fungerar tillsammans uppstår upplevelsen av ”jag”. Kroppen känner. Känslor färgar upplevelsen. Perception tolkar. Mentala mönster reagerar. Medvetandet uppmärksammar. Sedan säger människan: Detta är jag. Detta är mitt. Detta är den jag är.

Buddhismen menar att just detta klamrande vid jag och mitt skapar lidande. Man kan jämföra med en vagn. En vagn består av hjul, axlar, säte och andra delar. Om man tar bort alla delar, finns det då en separat vagn kvar? Nej. Ordet vagn är ett namn för delarna när de fungerar tillsammans. På liknande sätt är ”jag” ett namn för en process av kropp, känslor, perceptioner, mentala mönster och medvetande.

Dukkha – lidande genom klamrande

Det tredje kännetecknet är dukkha. Dukkha uppstår därför att människan klamrar sig fast vid sådant som är föränderligt och vid ett jag som inte är så fast som hon tror. Om allt förändras, men människan kräver att det ska vara beständigt, uppstår lidande. Om jaget är en process, men människan försvarar det som en evig kärna, uppstår rädsla och konflikt.

De sex sinnesportarna

Buddhismen talar också om sex sinnesportar. Vanligtvis tänker vi på fem sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Buddhismen lägger till sinnet som en sjätte sinnesport. Tankar, minnen, fantasier och känslor är också något vi upplever. Detta är viktigt. En människa lider inte bara av det som händer utanför henne. Hon kan också lida av inre bilder och tankar. Hon kan sitta tryggt i ett rum men plågas av oro för framtiden. Sinnet är därför en plats där dukkha skapas och förstärks.

Beroende uppkomst

Buddhismen talar också om beroende uppkomst. På sanskrit heter det pratityasamutpada och på pali paticca-samuppada. Det betyder att saker uppstår beroende på orsaker och villkor. Ingenting finns helt självständigt. En blomma finns på grund av jord, vatten, sol, luft, frö och tid. En människa finns på grund av föräldrar, mat, språk, kultur, relationer, kropp, minnen och handlingar. En känsla uppstår också beroende på villkor: situation, tolkning, tidigare erfarenheter och kroppsligt tillstånd. Beroende uppkomst hjälper till att förstå både anicca och anatta. Om allt uppstår beroende på villkor kan inget vara helt självständigt. Om villkoren förändras förändras också det som uppstått.

Meditation som ett sätt att se verkligheten

Meditation är viktig i buddhismen eftersom den hjälper människan att se dessa saker direkt. När en buddhist mediterar kan hon se hur tankar uppstår och försvinner, hur känslor skiftar, hur kroppen förändras, hur begär växer och avtar och hur motstånd skapas. Meditation är därför inte bara avslappning. Det är ett sätt att studera verkligheten i sitt eget sinne och sin egen kropp.