Kapitel 39. Vad tror kristna på? Gud, Jesus, frälsning och evigt liv

Kristendomens troslära

Kristendomen handlar inte bara om vad Jesus gjorde i historien. Den handlar också om vad kristna tror att Jesu liv, död och uppståndelse betyder. Den kristna trosläran försöker svara på frågor som: Vem är Gud? Vem är Jesus? Varför behöver människan förlåtelse? Vad betyder korset? Vad betyder uppståndelsen? Vad händer efter döden? Alla kristna traditioner svarar inte exakt likadant på varje fråga. Katoliker, ortodoxa, protestanter, frikyrkliga och pingstvänner kan betona olika saker. Men det finns en gemensam kärna: tron på Gud, Jesus Kristus, den heliga Anden, synd, nåd, förlåtelse, frälsning och uppståndelse.

Trosbekännelser

En trosbekännelse är en kort sammanfattning av tron.

I kristendomen finns flera gamla trosbekännelser. Två av de mest kända är den apostoliska trosbekännelsen och den nicenska trosbekännelsen. Trosbekännelserna växte fram när kyrkan behövde formulera vad kristna egentligen trodde. Det fanns många olika tolkningar av Jesus, Gud och frälsningen. Kyrkan behövde därför sätta ord på den gemensamma tron. I många kyrkor läses trosbekännelsen fortfarande i gudstjänsten. Då säger församlingen tillsammans vad den tror på.

Tron på Gud som skapare

Kristna tror att Gud har skapat världen. Det betyder att världen inte ses som slumpmässig eller meningslös. Den är skapad och buren av Gud. Skapelsen är i grunden god, eftersom den kommer från Gud. Människan är också skapad av Gud och har därför ett särskilt värde. Detta är viktigt för kristen människosyn. Människan är inte värdefull bara för att hon är stark, smart, frisk eller nyttig för samhället. Hon har värde därför att hon är skapad av Gud. Många kristna talar därför om människovärde: varje människa har ett värde som inte kan tas bort.

Människan som Guds avbild

I Första Moseboken står det att människan är skapad till Guds avbild. Det betyder inte att människan ser ut som Gud på ett fysiskt sätt. Det betyder snarare att människan på något sätt speglar Gud. Människan kan älska, tänka, skapa, ta ansvar och leva i relationer. Att vara Guds avbild innebär också ansvar. Människan ska ta hand om skapelsen och behandla andra människor med värdighet. Kristen tro på skapelsen leder därför inte bara till tankar om hur världen började. Den leder också till frågor om etik, miljö, rättvisa och människovärde.

Synd – när relationen går sönder

Synd är ett av kristendomens viktigaste men också svåraste begrepp. I vardagligt språk tänker många på synd som en förbjuden handling. I kristendomen är synd djupare än så. Synd handlar om att människans relation till Gud, andra människor, skapelsen och sig själv är skadad. Människan gör fel, men synd handlar också om den inre riktning som gör att hon vänder sig bort från Gud och låter själviskhet, rädsla, stolthet eller begär styra. Kristendomen menar att människan är skapad god men lever i en brusten värld. Därför behöver människan förlåtelse och förvandling.

Arvsynd

I vissa kristna traditioner talar man om arvsynd.

Arvsynd betyder inte att ett spädbarn personligen har gjort något ont. Det handlar i stället om att människan föds in i en värld där synden redan finns. Människan påverkas av själviskhet, rädsla, död, splittring och bortvändhet från Gud. Olika kristna traditioner förklarar arvsynden på olika sätt. Vissa betonar den starkt. Andra använder hellre ord som brustenhet, syndens makt eller människans behov av Guds nåd. Gemensamt är tanken att människan inte kan rädda sig själv helt och hållet. Hon behöver Gud.

Jesus som sann Gud och sann människa

En central kristen tro är att Jesus är både sann Gud och sann människa. Detta kan låta motsägelsefullt, men det är viktigt för kristendomen. Om Jesus bara vore människa skulle han vara en stor profet, lärare eller förebild, men inte den som visar Gud fullt ut. Om Jesus bara vore Gud och inte verklig människa skulle han inte fullt ut dela människans liv, lidande och död. Kristendomen säger därför båda sakerna samtidigt: Jesus är verkligt mänsklig och verkligt gudomlig.

Inkarnationen

Inkarnationen betyder att Gud blir människa. I Jesus Kristus kommer Gud nära människan. Gud möter världen inifrån, inte bara utifrån. Det betyder att Gud inte är oberörd av mänskligt lidande. I Jesus delar Gud människans sårbarhet. Han föds som barn, lever i en mänsklig kropp, möter glädje och sorg, frestas, lider och dör. Detta gör inkarnationen till en central kristen tanke: Gud är inte bara mäktig. Gud är också nära.

Korset

Korset är kristendomens mest kända symbol. Historiskt var korset ett avrättningsredskap. Romarna använde korsfästelse för att straffa och förnedra människor. Att kristna gjorde korset till sin viktigaste symbol är därför märkligt om man bara tänker historiskt. Men för kristna betyder korset något djupare. På korset ger Jesus sitt liv. Han går in i människans lidande och bär syndens konsekvenser. Korset blir därför ett tecken på kärlek, försoning och självutgivande.

Försoning

Försoning betyder att en trasig relation återställs. Inom kristendomen handlar försoning om att relationen mellan Gud och människa återupprättas genom Jesus.

Kristna har förklarat försoningen på flera sätt. En del betonar att Jesus besegrar syndens och dödens makter. Andra betonar att Jesus bär människans skuld. Andra betonar att korset visar Guds kärlek så starkt att människan dras tillbaka till Gud. Oavsett förklaring är poängen att Gud själv handlar för att rädda människan.

Uppståndelsen

Uppståndelsen är kristendomens centrum. Kristna tror att Jesus inte bara dog, utan att Gud uppväckte honom från de döda. Uppståndelsen betyder att döden inte har sista ordet. Den betyder också att Jesu liv och budskap bekräftas av Gud. För de första kristna var uppståndelsen den avgörande händelsen. Den förvandlade deras rädsla till mod och gjorde att de började predika om Jesus trots motstånd. I kristendomen är tron på uppståndelsen också grunden för hoppet om evigt liv.

Nåd

Nåd är ett av kristendomens viktigaste ord. Nåd betyder att Gud ger förlåtelse, kärlek och frälsning som en gåva. Människan kan inte köpa Guds kärlek eller förtjäna den genom att samla religiösa poäng. Det betyder inte att handlingar är oviktiga. Men goda handlingar är inte ett sätt att tvinga Gud att älska människan. I kristen tro kommer det goda livet som ett svar på Guds nåd. Människan älskar därför att hon först är älskad.

Tro och gärningar

Kristna traditioner har ibland betonat relationen mellan tro och gärningar på olika sätt. Protestantiska kyrkor, särskilt efter Martin Luther, har ofta betonat att människan blir frälst av nåd genom tro, inte genom egna prestationer. Katolska och ortodoxa traditioner betonar också Guds nåd, men talar ofta mer om hur människan samarbetar med Guds nåd genom tro, kärlek, sakrament och ett förvandlat liv. Skillnaden är viktig, men man ska inte överdriva den. De flesta kristna traditioner menar att Guds nåd är grunden, men att tron bör bli synlig i kärlek och handling.

Den heliga Anden

Den heliga Anden är Guds närvaro och kraft i världen. Kristna tror att Anden verkar i kyrkan, i bönen, i sakramenten och i människors liv.

Den heliga Anden kan ge tröst, mod, tro, vägledning och kraft att leva kristet. I pingströrelsen och karismatiska kristna traditioner betonas ofta Andens gåvor särskilt starkt. Det kan handla om profetia, helande, tungotal och starka erfarenheter av Guds närvaro. I andra kyrkor talar man kanske mer stillsamt om Andens verk genom dop, nattvard, bön och vardaglig helgelse.

Helgelse

Helgelse betyder att människan formas mer och mer efter Guds vilja. Kristen tro handlar inte bara om att få förlåtelse och sedan fortsätta som förut. Den handlar också om att förändras. En kristen människa ska växa i kärlek, tålamod, förlåtelse, rättvisa, ödmjukhet och tro. Detta sker inte alltid snabbt eller enkelt. Kristen tradition beskriver ofta livet som en vandring. Människan faller, reser sig, ber om förlåtelse och fortsätter.

Bön och relation till Gud

Bön är en viktig del av kristen tro. Genom bön talar människan med Gud. Hon kan tacka, be om hjälp, bekänna sina fel, uttrycka sorg, be för andra eller vara tyst inför Gud. Den mest kända kristna bönen är Vår fader, som Jesus lär sina lärjungar. Bön handlar inte bara om att få saker. Den handlar också om relation. I bönen riktar människan sitt liv mot Gud.

Himmel, helvete och evigt liv

Kristendomen lär att döden inte är slutet. Kristna tror på evigt liv och på att människan en dag ska stå inför Gud. Himlen förstås ofta som gemenskap med Gud, frid och fullkomnat liv. Helvetet förstås som separation från Gud, dom och förlust. Olika kristna traditioner och teologer har tolkat dessa frågor på olika sätt. Vissa beskriver himmel och helvete mer konkret. Andra betonar dem mer som tillstånd av gemenskap eller avstånd från Gud. Det centrala är att kristendomen ser livet som moraliskt betydelsefullt och döden som något Gud kan övervinna.

Kristet hopp

Kristet hopp handlar inte bara om att individen ska komma till himlen. Det handlar också om att Gud en dag ska återupprätta hela skapelsen.

I Nya testamentet finns hoppet om en ny himmel och en ny jord, där ondskap, död och lidande inte längre ska råda. Detta hopp kan ge tröst, men också ansvar. Om Gud vill återupprätta världen ska kristna redan nu arbeta för fred, rättvisa, omsorg och försoning.