Kapitel 39. Vad tror kristna på? Gud, Jesus, frälsning och evigt liv

Kristendomens troslära

Kristendomen handlar inte bara om vad Jesus gjorde i historien. Den handlar också om vad kristna tror att Jesu liv, död och uppståndelse betyder. Den kristna trosläran försöker svara på frågor som: Vem är Gud? Vem är Jesus? Varför behöver människan förlåtelse? Vad betyder korset? Vad betyder uppståndelsen? Vad händer efter döden? Alla kristna traditioner svarar inte exakt likadant på varje fråga. Katoliker, ortodoxa, protestanter, frikyrkliga och pingstvänner kan betona olika saker. Men det finns en gemensam kärna: tron på Gud, Jesus Kristus, den heliga Anden, synd, nåd, förlåtelse, frälsning och uppståndelse.

Trosbekännelser

En trosbekännelse är en kort sammanfattning av tron.

I kristendomen finns flera gamla trosbekännelser. Två av de mest kända är den apostoliska trosbekännelsen och den nicenska trosbekännelsen. Trosbekännelserna växte fram när kyrkan behövde formulera vad kristna egentligen trodde. Det fanns många olika tolkningar av Jesus, Gud och frälsningen. Kyrkan behövde därför sätta ord på den gemensamma tron. I många kyrkor läses trosbekännelsen fortfarande i gudstjänsten. Då säger församlingen tillsammans vad den tror på.

Tron på Gud som skapare

Kristna tror att Gud har skapat världen. Det betyder att världen inte ses som slumpmässig eller meningslös. Den är skapad och buren av Gud. Skapelsen är i grunden god, eftersom den kommer från Gud. Människan är också skapad av Gud och har därför ett särskilt värde. Detta är viktigt för kristen människosyn. Människan är inte värdefull bara för att hon är stark, smart, frisk eller nyttig för samhället. Hon har värde därför att hon är skapad av Gud. Många kristna talar därför om människovärde: varje människa har ett värde som inte kan tas bort.

Människan som Guds avbild

I Första Moseboken står det att människan är skapad till Guds avbild. Det betyder inte att människan ser ut som Gud på ett fysiskt sätt. Det betyder snarare att människan på något sätt speglar Gud. Människan kan älska, tänka, skapa, ta ansvar och leva i relationer. Att vara Guds avbild innebär också ansvar. Människan ska ta hand om skapelsen och behandla andra människor med värdighet. Kristen tro på skapelsen leder därför inte bara till tankar om hur världen började. Den leder också till frågor om etik, miljö, rättvisa och människovärde.

Synd – när relationen går sönder

Synd är ett av kristendomens viktigaste men också svåraste begrepp. I vardagligt språk tänker många på synd som en förbjuden handling. I kristendomen är synd djupare än så. Synd handlar om att människans relation till Gud, andra människor, skapelsen och sig själv är skadad. Människan gör fel, men synd handlar också om den inre riktning som gör att hon vänder sig bort från Gud och låter själviskhet, rädsla, stolthet eller begär styra. Kristendomen menar att människan är skapad god men lever i en brusten värld. Därför behöver människan förlåtelse och förvandling.

Arvsynd

I vissa kristna traditioner talar man om arvsynd.

Arvsynd betyder inte att ett spädbarn personligen har gjort något ont. Det handlar i stället om att människan föds in i en värld där synden redan finns. Människan påverkas av själviskhet, rädsla, död, splittring och bortvändhet från Gud. Olika kristna traditioner förklarar arvsynden på olika sätt. Vissa betonar den starkt. Andra använder hellre ord som brustenhet, syndens makt eller människans behov av Guds nåd. Gemensamt är tanken att människan inte kan rädda sig själv helt och hållet. Hon behöver Gud.

Jesus som sann Gud och sann människa

En central kristen tro är att Jesus är både sann Gud och sann människa. Detta kan låta motsägelsefullt, men det är viktigt för kristendomen. Om Jesus bara vore människa skulle han vara en stor profet, lärare eller förebild, men inte den som visar Gud fullt ut. Om Jesus bara vore Gud och inte verklig människa skulle han inte fullt ut dela människans liv, lidande och död. Kristendomen säger därför båda sakerna samtidigt: Jesus är verkligt mänsklig och verkligt gudomlig.