Kapitel 41. Kristendomens historia – från förföljd rörelse till världsreligion

En religion som växer fram ur judendomen

Kristendomen började som en rörelse inom judendomen. Jesus och hans första lärjungar var judar. De trodde på Israels Gud, kände till de judiska skrifterna och levde i en värld där templet i Jerusalem och Torah var viktiga. De första kristna menade inte att de hade hittat en helt ny Gud. De menade att Israels Gud hade handlat på ett avgörande sätt genom Jesus. Det nya var tron på att Jesus var Messias, att han hade uppstått från de döda och att budskapet om honom skulle spridas till alla folk.

Den första församlingen i Jerusalem

Efter Jesu död och uppståndelse samlades hans efterföljare i Jerusalem. Enligt Apostlagärningarna fick de den heliga Anden vid pingsten. De började predika om Jesus, be tillsammans, dela måltider och leva som en gemenskap. Den första församlingen var alltså både religiös och social. Människor lyssnade till apostlarnas undervisning, bad, delade bröd och försökte ta hand om varandra.

Apostlarna

Apostel betyder sändebud. Apostlarna var personer som sändes ut för att vittna om Jesus. Petrus blev en viktig ledare i den tidiga församlingen. Jakob, Jesu bror, fick också en viktig roll i Jerusalem. Paulus, som först förföljde kristna, blev senare en av kristendomens viktigaste missionärer och teologer. Apostlarna spred budskapet om Jesus i en värld där många olika religioner, språk och kulturer möttes.

Paulus och missionen till icke-judar

Paulus var avgörande för att kristendomen skulle spridas utanför den judiska världen. Han reste runt i Romarriket och grundade kristna församlingar i städer som Korinth, Efesos, Filippi och Rom. En stor fråga var om icke-judar behövde följa hela den judiska lagen för att bli kristna. Paulus menade att tron på Kristus var öppen för alla folk. Icke-judar behövde inte först bli judar för att bli kristna. Detta gjorde kristendomen till en missionerande religion över folkgränser.

Förföljelser i Romarriket

De första kristna levde i Romarriket.

I början var de en liten minoritet. Ibland förföljdes kristna eftersom de vägrade dyrka de romerska gudarna och kejsaren. Romerska myndigheter kunde se detta som illojalitet. Religion och politik hängde nämligen nära samman i det romerska samhället. Kristna kunde därför fängslas, förlora egendom eller avrättas. De som dog för sin tro kallades martyrer. Martyrerna fick stor betydelse i kristen tradition eftersom de sågs som människor som varit trogna Kristus ända in i döden.

Konstantin och förändringen

En avgörande förändring kom på 300-talet. Kejsar Konstantin gav kristna större frihet genom Milanoediktet år 313. Det betydde att kristendomen inte längre skulle vara förbjuden i Romarriket. Konstantin stödde kyrkan och kallade också till kyrkomötet i Nicaea år 325. Detta förändrade kristendomens ställning mycket. Från att ha varit en förföljd minoritetsrörelse blev kristendomen med tiden en accepterad och mäktig religion i imperiet.

Kristendomen blir statsreligion

Senare under 300-talet blev kristendomen statsreligion i Romarriket. Detta gav kyrkan större inflytande, resurser och makt. Men det skapade också nya problem. När kristendomen blev kopplad till staten blev det svårare att skilja mellan tro och politisk makt. Kyrkan kunde påverka samhället, men samhällets makt kunde också påverka kyrkan. Detta är en återkommande fråga i kristendomens historia: Vad händer när en religion som började med en korsfäst lärare blir nära kopplad till kungar, kejsare och stater?

Kyrkomöten och trosbekännelser

När kristendomen växte behövde kyrkan formulera sin tro tydligare. Det fanns många frågor: Är Jesus Gud? Är han människa? Hur hänger Jesus ihop med Fadern? Vad betyder den heliga Anden? Kyrkomöten samlade biskopar och teologer för att diskutera sådana frågor. Kyrkomötet i Nicaea år 325 blev särskilt viktigt. Där formulerades en trosbekännelse som senare utvecklades till den nicenska trosbekännelsen. Trosbekännelserna hjälpte kyrkan att dra gränser mot tolkningar som ansågs felaktiga.

Kloster och asketiskt liv

När kristendomen blev mer accepterad växte också klosterrörelsen fram. Vissa kristna ville leva mer radikalt i bön, enkelhet och avskildhet. Munkar och nunnor kunde leva i kloster där dagen formades av bön, arbete, studier och gemenskap. Klostren fick stor betydelse i Europas historia. De bevarade texter, utvecklade jordbruk, tog emot gäster, undervisade och bad för världen. Klosterlivet visade att kristen tro inte bara kunde levas i familj och samhälle, utan också genom avskildhet och särskild hängivenhet.

Medeltidens kristendom

Under medeltiden blev kristendomen mycket stark i Europa. Kyrkan påverkade människors vardag, kalender, moral, politik, utbildning och kultur. Katedraler byggdes. Kloster grundades. Helgon vördas. Pilgrimsresor blev vanliga. Många människor levde i en värld där kristendomen var självklar bakgrund till nästan allt. Samtidigt fanns konflikter, maktmissbruk och spänningar mellan kyrkliga och världsliga ledare. Kyrkan var både en religiös gemenskap och en mäktig institution.

Splittringen mellan öst och väst

År 1054 brukar man ofta tala om den stora schismen, splittringen mellan östlig och västlig kristendom. Den västliga kyrkan blev det vi i dag kallar katolska kyrkan, med påven i Rom som central ledare. Den östliga kyrkan blev de ortodoxa kyrkorna, med flera patriarker och starka regionala kyrkor. Splittringen berodde på flera saker: språk, kultur, teologi, politik och frågor om påvens auktoritet. Sedan dess har katolsk och ortodox kristendom utvecklats i olika riktningar, även om de delar mycket av den tidiga kristna tron.

Korståg och konflikter

Under medeltiden genomfördes korståg. Korstågen var militära expeditioner som ofta motiverades religiöst, särskilt i relation till Jerusalem och det heliga landet. De är en komplicerad och mörk del av kristendomens historia. De visar hur religion, politik, krig, makt och ekonomi kunde blandas samman. När man studerar kristendom är det viktigt att både se religionens ideal om kärlek och fred och de historiska tillfällen då kristna samhällen handlat våldsamt och förtryckande.

Reformationen

På 1500-talet skedde en stor splittring i Västeuropas kristendom. Den kallas reformationen.

En av de viktigaste personerna var Martin Luther. Luther kritiserade flera saker inom den katolska kyrkan, bland annat handeln med avlatsbrev och hur kyrkans makt användes. Han betonade att människan blir frälst av nåd genom tro, inte genom att köpa eller förtjäna Guds förlåtelse. Han betonade också Bibelns betydelse och översatte Bibeln till tyska så att fler människor kunde läsa den.

Protestantismen växer fram

Reformationen ledde till att protestantiska kyrkor växte fram. Lutherska kyrkor blev viktiga i bland annat Tyskland och Norden. Reformerta kyrkor utvecklades bland annat genom personer som Jean Calvin. I England växte den anglikanska kyrkan fram. Senare utvecklades många frikyrkor och väckelserörelser. Reformationen förändrade både religion och samhälle. Den påverkade gudstjänst, kyrkans organisation, undervisning, Bibelns roll, politik och Europas historia.

Kristendomen i Sverige

Sverige blev gradvis kristet under vikingatid och tidig medeltid. Under lång tid var Sverige katolskt. På 1500-talet genomfördes reformationen, och Sverige blev lutherskt. Svenska kyrkan blev länge nära kopplad till staten. Den påverkade skola, folkbokföring, moral, högtider och samhällsliv. Även i dag märks kristendomen i Sverige genom kyrkor, högtider som jul och påsk, psalmer, begravningar, dop och kulturarv. Samtidigt är Sverige i dag ett av världens mer sekulariserade länder.

Mission, kolonialism och global spridning

Kristendomen spreds över världen genom mission, migration, handel och kolonialism. Missionärer översatte Bibeln, byggde skolor, sjukhus och kyrkor, och predikade kristen tro. Men missionen var ibland också kopplad till europeisk kolonialmakt. Det betyder att kristendomens globala historia både innehåller utbildning, sjukvård och socialt arbete, men också makt, tvång och kulturell dominans. I dag finns kristendomens största tillväxt inte främst i Europa, utan i Afrika, Asien och Latinamerika. Kristendomen är därför inte bara en västerländsk religion. Den är global.

En världsreligion i dag

I dag finns kristna på alla kontinenter. Kristendomen ser olika ut i olika delar av världen. En gudstjänst i Etiopien, Brasilien, Filippinerna, Sverige, USA, Egypten eller Sydkorea kan se mycket olika ut. Språk, musik, klädsel, kyrkorum och uttryck varierar. Men centrum är fortfarande Jesus Kristus, Bibeln, bönen, dopet, nattvarden och hoppet om uppståndelsen. Kristendomens historia är därför en berättelse om både kontinuitet och förändring.