Kapitel 34. Judendomen i modern tid – diaspora, antisemitism och nya identiteter

En gammal tradition i en modern värld

Judendomen är en mycket gammal religion, men den finns också i en modern värld. Det betyder att gamla texter, högtider och traditioner hela tiden möter nya frågor. Hur ska judar leva i moderna demokratiska samhällen? Hur ska religiösa regler tolkas när tekniken förändras? Vad betyder judisk identitet för någon som är sekulär? Hur påverkas judiskt liv av antisemitism, Förintelsen, staten Israel och livet i diaspora?

Judendomen i modern tid handlar därför både om kontinuitet och förändring. Vissa judar försöker bevara traditionen så nära tidigare former som möjligt. Andra tolkar traditionen friare och betonar kultur, etik eller identitet. Men även när judar lever mycket olika finns ofta gemensamma band: Torah, historien, högtiderna, språken, minnet, familjen och känslan av att tillhöra ett folk.

Emancipation – att bli medborgare

Under stora delar av Europas historia levde judar som minoritet med begränsade rättigheter. De kunde vara utestängda från vissa yrken, bostadsområden, universitet och politiska rättigheter. I många städer tvingades judar bo i särskilda områden. De kunde också utsättas för särskilda skatter, förbud och misstänksamhet. Under 1700- och 1800-talen förändrades detta i många europeiska länder. I samband med upplysningen och nya idéer om medborgarskap började judar på flera håll få större rättigheter. Denna process kallas emancipation. Det betyder ungefär frigörelse eller att få fullare medborgerliga rättigheter. Emancipationen gav nya möjligheter. Judar kunde i större utsträckning studera, arbeta, flytta, delta i politik och vara en del av samhället runt omkring. Men den skapade också nya frågor. Hur skulle judar bevara sin tradition när de blev mer integrerade i majoritetssamhället? Skulle man tala landets språk i gudstjänsten? Skulle gamla klädregler och matregler följas på samma sätt? Skulle judendom framför allt vara religion, kultur eller folk?

Assimilation och bevarande

När en minoritetsgrupp lever i ett större samhälle uppstår ofta frågor om assimilation. Assimilation betyder att en grupp gradvis anpassar sig så mycket till majoritetssamhället att vissa egna traditioner försvagas eller försvinner. För många judar blev moderniteten därför dubbel. Den kunde ge frihet, utbildning och nya möjligheter. Men den kunde också leda till att judisk kunskap, språk och religiös praktik blev svagare. Olika judiska grupper svarade på detta på olika sätt. Ortodox judendom betonade vikten av att hålla fast vid halakha och traditionen. Reformjudendom ville anpassa judiskt liv till moderniteten. Konservativ judendom försökte bevara traditionen men samtidigt erkänna historisk förändring. Sekulära judar kunde se judisk identitet mer som kultur, historia och folk.

Antisemitism – hat mot judar

Antisemitism betyder fientlighet, fördomar eller hat mot judar som grupp. Antisemitism har funnits i många former genom historien. Den kan vara religiös, politisk, ekonomisk, kulturell eller rasistisk. I äldre kristna samhällen kunde judar anklagas för att inte ha accepterat Jesus som Messias. Sådana religiösa fördomar bidrog till diskriminering och våld. Under medeltiden spreds också falska anklagelser mot judar. Judar kunde anklagas för sådant de inte hade gjort, till exempel att orsaka sjukdomar, förgifta brunnar eller hota kristna samhällen.

I modern tid förändrades antisemitismen. Den blev ofta mer nationalistisk och rasistisk. Judar sågs inte bara som en religiös grupp, utan som en påstådd främmande och farlig grupp även när de var sekulära eller helt integrerade i samhället. Detta gjorde antisemitismen särskilt farlig. Om hatet riktas mot människor som grupp, inte mot vad de tror eller gör, blir det svårt att skydda sig genom att anpassa sig.

Pogromer och förföljelser

I Östeuropa utsattes judar under 1800- och tidigt 1900-tal för pogromer. En pogrom är ett våldsamt angrepp mot en minoritetsgrupp, ofta med plundring, misshandel, mord och förstörda hem eller synagogor. Pogromerna skapade rädsla och otrygghet. De bidrog också till att många judar emigrerade, särskilt till USA, Västeuropa och andra delar av världen. För många judar blev erfarenheten tydlig: även om man hade bott i ett land i generationer kunde judiskt liv snabbt bli hotat.

Sionism – idén om ett judiskt hemland

I slutet av 1800-talet växte sionismen fram som en politisk rörelse. Sionism är tanken att det judiska folket behöver ett eget nationellt hem, särskilt i det historiska landet Israel/Palestina. Bakgrunden var både gammal religiös längtan efter Sion och Jerusalem och moderna erfarenheter av nationalism, antisemitism och otrygghet i Europa. Många judar hade i århundraden bett om återvändande till Jerusalem. Men modern sionism blev mer politisk. Den handlade om att skapa säkerhet och självbestämmande för judar som folk. Det är viktigt att förstå att alla judar inte har tänkt likadant om sionism. Vissa stödde idén starkt. Andra var tveksamma eller kritiska. En del religiösa judar menade att ett återvändande skulle ske först i messiansk tid. Andra judar ville hellre kämpa för fulla rättigheter i de länder där de redan bodde. Sionismen blev alltså en viktig men också omdiskuterad del av modern judisk historia.

Förintelsen – ett försök att utrota Europas judar

Förintelsen är en av de mest avgörande händelserna i modern judisk historia. Under andra världskriget försökte Nazityskland och dess medhjälpare utrota Europas judar. Ungefär sex miljoner judar mördades. Förintelsen var inte bara ett stort krigsbrott. Den var ett systematiskt folkmord. Judar förföljdes, fråntogs rättigheter, tvingades in i getton, deporterades och mördades i masskjutningar och förintelseläger. Förintelsen drabbade judiska samhällen över hela Europa. Familjer, språk, skolor, församlingar, böcker, synagogor och hela kulturer förstördes. Den förändrade judiskt liv för alltid.

Minnet av Förintelsen

Minnet av Förintelsen är mycket viktigt i judisk historia och identitet, men också i världshistorien.

Det handlar om att hedra offren, lyssna på överlevande, förstå hur hat och avhumanisering kan växa och lära sig att känna igen antisemitism och rasism. För judar kan minnet av Förintelsen vara både personligt och kollektivt. Många familjer förlorade släktingar. Många judiska samhällen försvann helt eller nästan helt. Samtidigt ska judendom inte reduceras till Förintelsen. Judisk historia är mycket äldre och rikare än så. Den innehåller religion, filosofi, musik, språk, humor, familjeliv, högtider, lärdom, mystik, politik och kultur. Det är viktigt att undervisa om Förintelsen, men också att visa judiskt liv före och efter den.

Staten Israel

År 1948 bildades staten Israel. För många judar blev detta en historisk vändpunkt. Efter århundraden av diaspora, förföljelse och osäkerhet fanns nu en judisk stat. Israel blev en plats för judar från många delar av världen: överlevande från Förintelsen, judar från Europa, Mellanöstern, Nordafrika, Etiopien, Ryssland och andra områden. Samtidigt är Israel också en politiskt och historiskt konfliktfylld fråga. Landets bildande och utveckling hänger samman med konflikter mellan judar och palestinier, frågor om land, säkerhet, flykt, nationalism, religion och rättigheter. När man undervisar om judendom är det därför viktigt att skilja mellan judendom som religion, judar som folk och staten Israel som politisk stat. De hänger ihop historiskt och känslomässigt för många människor, men de är inte samma sak. Alla judar bor inte i Israel. Alla judar har inte samma politiska åsikter om Israel. Och allt som staten Israel gör kan inte göras till ansvar för judar i allmänhet.

Israel och diaspora

Judiskt liv finns både i Israel och i diaspora. I Israel är judar majoritet, och hebreiska är ett levande vardagsspråk. Judiska högtider påverkar samhällets kalender. Judisk historia och judisk identitet är en del av statens offentliga liv. I diaspora lever judar som minoritet i andra länder. Där kan synagogor, skolor, föreningar, kulturhus och familjer spela stor roll för att föra traditionen vidare. Diaspora kan innebära både frihet och sårbarhet. I många länder kan judar leva öppet och tryggt. Samtidigt finns antisemitism fortfarande, vilket gör att säkerhet ofta är en fråga för judiska församlingar.

Judendom i Sverige

Judiskt liv i Sverige har funnits i flera hundra år, men den judiska gruppen har alltid varit liten jämfört med majoritetsbefolkningen. Svenska judar har haft olika bakgrunder. Vissa kom från Central- och Östeuropa. Andra kom som flyktingar före, under eller efter andra världskriget. Senare har judar också kommit från andra delar av världen. I Sverige finns judiska församlingar, synagogor, skolor, kulturföreningar och organisationer. Judiskt liv kan vara religiöst, kulturellt, sekulärt eller en blandning.

Precis som i andra länder finns olika sätt att vara jude i Sverige. Vissa följer kosher och firar sabbat noggrant. Andra firar främst högtider. Vissa är engagerade i synagogan. Andra uttrycker sin judiska identitet genom familj, historia, kultur eller arbete mot antisemitism.

Antisemitism i dag

Antisemitism finns fortfarande i dag. Den kan se ut på olika sätt. Den kan uttryckas som hat mot judar, konspirationsteorier, förnekelse eller förminskning av Förintelsen, hot mot synagogor, trakasserier i skolan eller på nätet, eller genom att judar som grupp hålls ansvariga för politiska händelser. Det är viktigt att skilja mellan saklig kritik av en stat eller regering och antisemitism. Man kan kritisera Israels politik på samma sätt som man kan kritisera andra staters politik. Men det blir antisemitism om man använder gamla antijudiska stereotyper, förnekar judars rätt att leva tryggt, hotar judar i andra länder eller håller alla judar ansvariga för en stats handlingar. För elever är detta en viktig skillnad.

Att bevara identitet

Modern judisk identitet kan se mycket olika ut. För en person kan judendom framför allt vara religion: bön, Torah, sabbat, kosher och synagoga. För en annan kan den vara kultur: mat, musik, språk, humor, familjeberättelser och högtider. För en tredje kan den vara historia och ansvar: minnet av diaspora, antisemitism och Förintelsen, men också kampen för att judiskt liv ska kunna fortsätta. För många är den allt detta samtidigt. Judendomen visar därför att identitet kan vara flerskiktad. Man kan vara svensk och jude, religiös och modern, sekulär och starkt judiskt identifierad, kritisk och ändå traditionsbunden.

En levande tradition

Judendomen i modern tid är en levande tradition. Den bär på gamla texter, men den tolkar dem i nya sammanhang. Den bär på minnet av exil och förföljelse, men också på skapande, glädje och gemenskap. Den finns i Israel och i diaspora. Den finns i synagogor, hem, skolor, kulturhus, böcker, musik, mat, språk och familjeberättelser. Det viktigaste är därför att inte förstå judendom som något enkelt eller ensidigt. Judendom är tro på en Gud, men också ett folk och en kultur. Judendom är Torah och Talmud, men också sabbatsbordet, högtiderna, språken och minnet. Judendom är historisk sårbarhet, men också överlevnad, kreativitet och fortsatt liv.