Kapitel 31. Judiskt liv i praktiken – hem, kropp, mat och symboler

Judendom i vardagen

När man studerar judendom räcker det inte att bara läsa om Gud, Torah, förbundet och historien. Judendomen är också en religion som blir synlig i vardagen. Den levs genom handlingar, vanor, föremål, tider, måltider, kläder, böner och familjeliv. Därför kan judendom ibland beskrivas som en praktisk religion. Det betyder inte att tro är oviktigt. Det betyder att tron ofta får form genom konkreta handlingar. Det religiösa livet finns inte bara i synagogan. Det finns också vid dörren till hemmet, vid matbordet, i veckans rytm, i hur man ber och i hur man för traditionen vidare till nästa generation.

Mitzvah – bud och god handling

Ett centralt begrepp är mitzvah. I plural heter det mitzvot. Mitzvah brukar översättas med bud eller religiös plikt, men kan också betyda god handling. I judendomen finns tanken att människan kan helga livet genom att följa Guds bud. Vissa mitzvot handlar om relationen till Gud, till exempel bön, sabbat och högtider. Andra handlar om relationen till människor, till exempel rättvisa, ansvar, ärlighet och omsorg om den behövande. Det viktiga är att religionen inte bara blir en åsikt man har, utan något man gör.

Mezuzah – Guds ord vid dörren

En av de mest kända symbolerna i judiska hem är mezuzah. En mezuzah är en liten behållare som sätts på dörrposten i ett judiskt hem. Inuti finns en liten pergamentrulle med text från Torah, bland annat Shema. Shema är en av de viktigaste judiska bönerna och trosbekännelserna. Den uttrycker tron på en enda Gud. Mezuzah visar hur judendomen gör hemmet religiöst betydelsefullt. Den sitter inte bara i synagogan eller på en särskild helig plats, utan vid ingången till hemmet. Varje gång någon går in eller ut kan mezuzah påminna om Guds bud och om att hemmet också är en plats för judiskt liv.

Shema – en central trosbekännelse

Shema är en av judendomens viktigaste böner. Den börjar med orden: Hör Israel, Herren är vår Gud, Herren är en. Bönen uttrycker monoteismen, alltså tron på en enda Gud. Shema är också kopplad till vardagslivet. I Torah står det att dessa ord ska finnas i hjärtat, läras till barnen, talas om hemma och på vägen, och sättas på husets dörrposter. Det visar hur tro, hem, familj och undervisning hänger samman.

Tefillin – böneremmar

Tefillin är små kapslar med texter från Torah. De fästs med remmar på armen och vid pannan under vardagsbön av många religiösa judiska män, och i vissa riktningar även av kvinnor. Tefillin påminner om att Guds ord ska påverka både tanke och handling. Kapseln vid huvudet kan symbolisera tanken. Kapseln på armen kan symbolisera handlingen. På så sätt blir kroppen en del av bönen.

Tallit och tzitzit

En tallit är en judisk bönesjal. Den används vid bön, särskilt i synagogan. På hörnen finns särskilda fransar som kallas tzitzit. Tzitzit påminner om Guds bud. När den bedjande ser eller känner fransarna kan de fungera som en konkret påminnelse om att leva enligt Torah. Vissa judar bär också ett särskilt plagg med tzitzit under sina vanliga kläder.

Kippa

En kippa är en liten huvudbonad som många judiska män bär, särskilt vid bön, i synagogan eller i religiösa sammanhang. I vissa liberala sammanhang bär även kvinnor kippa. Kippan kan förstås som ett tecken på vördnad inför Gud. Alla judar bär inte kippa hela tiden. Vissa bär den dagligen. Andra bär den bara i synagogan eller vid högtider.

Även här ser man judendomens mångfald.

Kosher – mat som följer judiska regler

Judiska matregler kallas kashrut. Mat som följer reglerna kallas kosher. Kosher handlar om vilka djur man får äta, hur djur ska slaktas och hur mat ska hanteras. Exempelvis är fläsk inte kosher. Skaldjur räknas inte heller som kosher i traditionell judisk lag. En viktig regel är att kött och mjölk inte ska blandas. Därför kan ett kosherkök ha separata kärl, tallrikar eller bestick för kött och mjölk. Det finns olika sätt att följa kosher. Vissa judar följer reglerna mycket noggrant. Andra följer dem delvis. Andra ser dem mer som tradition eller följer dem inte alls.

Varför finns kosherregler?

Kosherreglerna kan förstås på flera sätt. För vissa handlar de framför allt om lydnad mot Guds bud. Människan följer reglerna därför att de är en del av Torah och traditionen. För andra handlar de också om identitet. Genom maten blir det judiska livet synligt varje dag. Kosher gör att religionen inte bara finns i synagogan, utan också i köket och vid matbordet.

Sabbat – veckans heliga vila

Sabbaten är en av judendomens viktigaste traditioner. Sabbat börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid mörkrets inbrott på lördagen. Den påminner både om skapelsen och om befrielsen från slaveriet i Egypten. I skapelseberättelsen vilar Gud på den sjunde dagen. Därför ska också människan vila. I berättelsen om Egypten blir sabbaten också en påminnelse om frihet: den som varit slav vet hur viktigt det är att få vila.

Sabbat i hemmet

Sabbaten firas ofta i hemmet. Familjen kan tända sabbatsljus, välsigna vin eller druvjuice genom kiddush och äta ett särskilt bröd som kallas challah. Måltiden blir en religiös handling. Den samlar familjen, skapar vila och markerar att tiden är helig. För många judar är sabbaten veckans centrum.

Vad innebär vila på sabbaten?

I mer traditionella judiska sammanhang innebär sabbat att man avstår från arbete och från vissa vardagliga aktiviteter. Det kan till exempel handla om att inte arbeta, inte skriva, inte laga mat, inte använda pengar och inte resa på vanligt sätt. I vissa ortodoxa sammanhang undviker man också att använda elektricitet.

I mer liberala judiska sammanhang kan sabbaten tolkas friare. Den kan vara en dag för vila, familj, bön, gemenskap och avbrott från vardagens stress. Gemensamt är tanken att sabbaten gör tiden helig.

Synagogan i praktiken

Synagogan är en plats för bön, Torah-läsning, undervisning och gemenskap. I synagogan finns ofta ett särskilt skåp där Torah-rullarna förvaras. Detta kallas aron ha-kodesh, den heliga arken. Torah-rullarna är handskrivna på pergament och behandlas med stor respekt. När Torah läses används ofta en pekare som kallas yad. Man rör inte texten direkt med fingret. I många synagogor finns också en evig lampa, ner tamid, som symboliserar Guds närvaro och påminner om templet i Jerusalem.

Bön och minyan

Bön är viktig i judiskt liv. I traditionell judendom finns dagliga böner morgon, eftermiddag och kväll. Alla judar följer inte detta i praktiken, men bönen är en central del av traditionen. För vissa offentliga böner krävs en minyan. En minyan är en grupp på tio vuxna judar. I ortodox judendom räknas traditionellt män, medan mer liberala riktningar ofta räknar både kvinnor och män. Minyan visar att judisk bön inte bara är individuell. Den är också gemensam.

Symboler: Davidsstjärnan och menorah

Davidsstjärnan, magen David, är en av de mest kända judiska symbolerna. Den består av två trianglar som bildar en sexuddig stjärna. I dag används den ofta som symbol för judisk identitet och finns också på Israels flagga. Menorah är en sjuarmad ljusstake som har rötter i templet i Jerusalem. Den ska inte blandas ihop med chanukkian, den nioarmade ljusstaken som används under chanukka. Menorah påminner om templet och om ljusets betydelse i judisk tradition.

Kropp, hem och vardag

Judiskt liv i praktiken visar att religion inte bara är tankar. Mezuzah sitter vid dörren. Tefillin fästs på kroppen. Tallit bärs vid bön. Kosherregler påverkar köket. Sabbaten formar veckan. Synagogan samlar gemenskapen. Torah-rullarna behandlas med respekt. På så sätt blir kroppen, hemmet, maten, tiden och gemenskapen delar av religionen.