Kapitel 50. Vad tror muslimer på? Gud, profeterna och domedagen

Tro och handling hör ihop

För att förstå islam räcker det inte att känna till de fem pelarna, bönen, fastan och vallfärden till Mecka. De fem pelarna visar hur islam praktiseras i handling. Men bakom handlingarna finns en troslära. Den handlar om vem Allah är, vad människan är, hur Gud vägleder världen och vad som händer efter döden. I islam hänger tro och handling nära samman. Det en människa tror på ska märkas i hur hon lever. Men handlingarna får också sin djupare mening genom tron.

Iman – den muslimska tron

Ett viktigt ord för tro i islam är iman. Iman handlar inte bara om att hålla med om vissa idéer. Det handlar om tro, tillit och övertygelse. I många sammanhang sammanfattas islamisk tro i ett antal trosartiklar. De kan formuleras lite olika, men brukar ofta handla om tron på: - Allah - änglarna - de uppenbarade skrifterna - profeterna - domedagen

• ödet eller Guds bestämmelse - livet efter döden Dessa trosartiklar hjälper oss att förstå islam som en hel världsbild. De handlar om Gud, skapelsen, historien, människan, moralen och framtiden.

Tron på Allahs enhet

Den första och viktigaste trosartikeln är tron på Allahs enhet. Detta kallas tawhid. Tawhid betyder att Gud är en, odelbar och unik. Allah är inte en gud bland andra gudar och inte en kraft i världen vid sidan av andra krafter. Allah är skaparen av allt som finns, den som upprätthåller världen och den som ensam är värd att dyrkas. Detta är islams centrum. Om man inte förstår tawhid blir det svårt att förstå varför bönen, Koranen, profeterna och de fem pelarna är så viktiga.

Gud är större än skapelsen

Tawhid betyder också att Allah är transcendent. Det innebär att Gud är större än världen och inte kan jämföras med något skapat. Allah har ingen kropp, inget kön och ingen form som människan kan fånga i en bild. Gud är nära människan genom bön, vägledning och barmhärtighet. Samtidigt är Gud inte en del av skapelsen. Detta gör att islam är mycket försiktig med bilder av Gud och, i många sammanhang, också med bilder av profeterna. Risken är att människor börjar fästa sin dyrkan vid bilder, personer eller föremål i stället för vid Allah.

Shirk – motsatsen till tawhid

Motsatsen till tawhid är shirk. Shirk betyder att sätta något vid Allahs sida eller att ge något skapat den dyrkan som bara tillkommer Gud. Det kan handla om avgudadyrkan, men också mer allmänt om att låta något annat ta Guds plats i livet. I islam är shirk mycket allvarligt eftersom det bryter mot hela religionens grund. Om Allah är den ende Guden kan ingen människa, profet, staty, rikedom, makt eller idé få samma ställning som Allah.

Människan som ansvarig förvaltare

Tron på Allahs enhet leder till en särskild syn på människan. Människan är skapad av Allah och ansvarig inför Allah. Hon är inte gudomlig, men hon har en viktig ställning i skapelsen.

I islamisk tro kan människan förstås som Guds förvaltare på jorden. Det betyder att hon har ansvar för sitt liv, för andra människor och för skapelsen. Hon är inte fri på ett sätt som gör att hon kan göra vad som helst utan följder. Hon lever inför Gud.

Ingen arvsynd på samma sätt som i kristendomen

Islam har en berättelse om Adam och Eva, men den tolkas inte på samma sätt som klassisk kristen lära om arvsynd. I islam föds människan inte med en nedärvd synd från Adam och Eva. Koranen beskriver hur Adam och Eva ångrade sin olydnad och blev förlåtna av Allah. Därför ses det jordiska livet inte främst som ett straff. Det ses som ett ansvar, ett uppdrag och en prövning. Människan är svag och behöver vägledning, men hon är inte född dömd eller bortvänd från Gud.

Tron på änglarna

Den andra trosartikeln är tron på änglarna. Änglarna är osynliga varelser som tjänar Allah. De är inte gudomliga och ska inte dyrkas. De är skapade av Allah och lyder Allahs vilja. I islamisk tradition beskrivs de ofta som skapade av ljus. Änglar kan ha olika uppgifter. De kan förmedla uppenbarelse, skydda människor, skriva ned människors handlingar eller utföra Allahs befallningar. Den mest kända ängeln är Jibril, Gabriel, som enligt muslimsk tro förmedlade Koranen till Muhammad.

En synlig och osynlig verklighet

Tron på änglarna visar att islam inte bara ser verkligheten som det människor kan mäta och se. Världen har också en osynlig dimension. Människan lever i en skapelse där Allahs vilja verkar på sätt som inte alltid är synliga. Samtidigt är änglarna inte självständiga makter som konkurrerar med Gud. De är tjänare. Även här skyddas tawhid: allt som finns, synligt och osynligt, står under Allah.

Tron på de uppenbarade skrifterna

Den tredje trosartikeln är tron på de uppenbarade skrifterna. Islam lär att Allah har väglett människor genom uppenbarelser. Koranen är den slutliga uppenbarelsen, men den kommer inte ur tomma intet. Muslimer tror också att tidigare profeter fick budskap och skrifter. Mose, Musa, förknippas med Tawrah, alltså Torah. David, Dawud, förknippas med Zabur, ofta förstått som Psaltaren.

Jesus, Isa, förknippas med Injil, evangeliet. På så sätt erkänner islam en bredare uppenbarelsehistoria som också knyter an till judendom och kristendom.

Koranens särskilda ställning

Samtidigt menar islam att Koranen har en särskild ställning. Den ses som Allahs slutliga och bevarade ord till mänskligheten. Tidigare skrifter respekteras eftersom de förknippas med profeter, men Koranen blir den avgörande vägledningen. Detta är viktigt för att förstå islams relation till judendom och kristendom. Islam ser dessa religioner som besläktade, men menar att Koranen fullbordar och korrigerar tidigare förståelse. Judar och kristna kan därför kallas Ahl al-Kitab, Folkets bok, men islam har samtidigt sin egen tydliga teologiska självförståelse.

Tron på profeterna

Den fjärde trosartikeln är tron på profeterna. Enligt islam har Allah inte lämnat människan utan vägledning. Genom historien har Gud sänt profeter och budbärare till olika folk. Detta förstås som ett tecken på Allahs barmhärtighet: människan får vägledning innan hon hålls ansvarig. Bland profeterna finns Adam, Noa, Abraham, Mose, David, Jesus och Muhammad. På arabiska används namn som Adam, Nuh, Ibrahim, Musa, Dawud, Isa och Muhammad. Profeterna är människor, inte gudar. De dyrkas inte, men de respekteras eftersom de förmedlar Allahs vägledning. De påminner människor om samma grundläggande sanning: att dyrka den ende Guden och leva rätt.

Muhammad som den siste profeten

Muhammad har en särskild roll eftersom han ses som den siste profeten. Han kallas ofta profeternas sigill. Det betyder att ingen ny profet kommer efter honom med en ny uppenbarelse som ersätter Koranen. Muhammad är inte gudomlig, men han är den slutliga profeten och därför ett föredöme för muslimskt liv. Hans liv, sunna, visar hur Koranens budskap kan levas i praktiken.

Tron på domedagen

Den femte trosartikeln är tron på domedagen. Islam lär att livet inte slutar med döden. Människan ska en dag stå inför Allah och hållas ansvarig för sina handlingar, sin tro, sina avsikter och sina val. Domedagen handlar därför om rättvisa. Mycket i världen verkar orättvist. Människor kan göra ont utan att straffas. Andra kan leva gott men ändå drabbas av lidande. Tron på domedagen säger att historien inte är moraliskt tom. Allah ser det människor gör, även när andra inte ser. Ingen handling är helt bortglömd.

Paradis, helvete och barmhärtighet

Muslimer tror att människor på domedagen döms av Allah. De som följt Allahs vägledning kan belönas med paradiset. De som avvisat eller ignorerat vägledningen riskerar straff. Samtidigt betonas att Allahs dom ytterst bygger på människans avsikter och motiv, och att Allahs barmhärtighet är central. Tron på domedagen gör moralen allvarlig. Handlingar spelar roll. Ord spelar roll. Avsikter spelar roll. Det betyder inte att islam lär att människan kan kontrollera Gud genom goda handlingar, som om paradiset vore en enkel belöning för ett visst antal poäng. Allah är både rättvis och barmhärtig. Men människan förväntas leva ansvarsfullt.

Qadar – Guds bestämmelse

Den sjätte trosartikeln är tron på ödet eller Guds bestämmelse. Detta kallas ofta qadar. Detta är en svår fråga i islam, precis som i många andra religioner. Om Allah vet allt och har makt över allt, hur fri är människan då? Om människan är ansvarig för sina handlingar, hur kan allt samtidigt vara känt och bestämt av Gud? Muslimska lärda har diskuterat detta i århundraden. En vanlig tanke är att Allahs kunskap och makt omfattar allt, samtidigt som människan har ansvar för sina val.

Qadar är inte passivitet

Qadar ska inte förstås som enkel fatalism. Fatalism betyder att människan bara lutar sig tillbaka och säger att allt ändå är bestämt. Islam uppmanar människan att handla, välja gott, söka kunskap, be, arbeta, hjälpa andra och ta ansvar. Att tro på qadar innebär snarare att människan inser att hon inte kontrollerar allt. Hon gör sitt bästa, men livet ligger ytterst i Allahs händer. Det kan ge både ödmjukhet och tröst.

När något går väl kan människan tacka Gud. När något går fel kan hon söka tålamod och mening, utan att tro att världen är utanför Allahs kunskap.

Livet efter döden

Den sjunde trosartikeln är tron på livet efter döden. Den hänger nära samman med domedagen, men betonar att människans existens fortsätter. Döden är inte slutet, utan en övergång till en annan verklighet. Islam talar om paradis och helvete, belöning och straff, närhet till Gud och följderna av människans val. Paradiset beskrivs ofta som en plats eller ett tillstånd av frid, skönhet, glädje och närhet till Allah. Helvetet beskrivs som lidande, förlust och avstånd från det goda. För elever är det viktigt att förstå att dessa föreställningar inte bara handlar om framtiden. De påverkar livet här och nu. Om människan tror att livet fortsätter efter döden och att hon ska hållas ansvarig, förändras synen på vardagliga handlingar.

Ånger och förlåtelse

Islam betonar Allahs barmhärtighet. Människan är inte perfekt. Hon gör fel, glömmer, tvivlar och misslyckas. Därför är ånger och förlåtelse viktiga. I islam finns en stark tanke om att Allah är beredd att förlåta den som uppriktigt ångrar sig och vänder tillbaka. Detta hänger ihop med de namn och egenskaper som ofta används om Allah: den barmhärtige, den nåderike och den förlåtande. Rättvisa och barmhärtighet står inte som enkla motsatser. Båda är delar av hur Allah förstås.

Trosartiklarna som helhet

När man ser trosartiklarna tillsammans framträder en hel religiös världsbild. Allah är en och skaparen av allt. Änglarna visar att verkligheten har en osynlig dimension. Skrifterna visar att Allah vägleder mänskligheten. Profeterna visar att denna vägledning har kommit genom människor i historien. Domedagen visar att människans handlingar har betydelse. Qadar visar att livet ytterst ligger i Guds kunskap och makt. Livet efter döden visar att människans existens inte slutar vid graven.

Denna tro leder vidare till praktiken. Om Allah är en, då riktas bönen bara till Allah. Om människan ska dömas, då blir goda handlingar viktiga. Om Koranen är uppenbarelse, då ska den reciteras och studeras. Om Muhammad är profet, då blir hans sunna ett föredöme.