Kapitel 51. De fem pelarna – när tron blir vardag och handling

När tro blir praktik

I islam hänger tro och handling nära samman. Det räcker inte att bara säga att man tror på Allah. Tron ska också märkas i hur människan lever. Därför har islam flera centrala praktiker som formar både vardagen och livets större rytm. De viktigaste brukar kallas islams fem pelare. En pelare är något som bär upp en byggnad. På samma sätt kan man säga att de fem pelarna bär upp muslimens religiösa liv. De skapar struktur, riktning och återkommande påminnelser om relationen till Allah.

Vilka är de fem pelarna?

De fem pelarna är: - shahada, trosbekännelsen - salah, den rituella bönen - zakat, den obligatoriska allmosan - sawm, fastan under Ramadan - hajj, pilgrimsfärden till Mecka

Tillsammans visar de att islam inte bara är en inre övertygelse. Islam är en livsväg. De påverkar orden människan säger, tiden hon använder, pengarna hon delar med sig av, kroppen hon disciplinerar och platsen hon riktar sig mot i bön och vallfärd.

Pelarna hänger ihop med islams grundsyn

De fem pelarna är inte lösryckta regler. De hänger ihop med islams grundsyn. Om Allah är den ende Guden, tawhid, ska människan rikta sin dyrkan till Allah. Om människan är ansvarig inför Gud, ska hon leva moraliskt och ta ansvar för andra. Om Muhammad är Allahs sändebud, blir hans exempel viktigt för hur tron levs. Om livet är en prövning och människan en dag ska stå inför Allah, får vardagens handlingar djupare betydelse. De fem pelarna gör dessa idéer konkreta.

Shahada – trosbekännelsen

Den första pelaren är shahada, trosbekännelsen. Den uttrycker islams kärna: Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammad är Allahs sändebud. För en muslim sammanfattar shahada både tawhid och Muhammads profetiska uppdrag. Den första delen säger att dyrkan bara riktas till Allah. Den andra delen säger att Muhammad är den profet genom vilken Allahs slutliga uppenbarelse, Koranen, förmedlades till människorna.

Shahada som vittnesbörd

Shahada är enkel i sin formulering, men djup i sin betydelse. Den markerar vad islam bygger på. Att uttala shahada med uppriktighet är också det sätt på vilket en person träder in i islam. Men trosbekännelsen är inte bara något som sägs en gång. Den återkommer i bönen, i religiös undervisning och i muslimsk identitet. Shahada fungerar som en ständig påminnelse om livets riktning: människan tillhör Allah och ska följa den vägledning som Allah gett genom profeten.

Salah – den rituella bönen

Den andra pelaren är salah, den rituella bönen. Muslimer ber fem gånger om dagen vid bestämda tider. Dessa böner kallas fajr, dhuhr eller zuhr, asr, maghrib och isha. Fajr sker före soluppgången.

Dhuhr sker mitt på dagen, efter att solen passerat sin högsta punkt. Asr sker på eftermiddagen. Maghrib sker strax efter solnedgången. Isha sker på kvällen. Bönen skapar en rytm i dagen. Den delar upp tiden och påminner människan om Allah mitt i vardagen.

Wudu – tvagning före bön

Innan bönen gör många muslimer wudu, en rituell tvagning. Man tvättar bland annat händer, mun, näsa, ansikte, armar, huvud och fötter enligt ett bestämt mönster. Wudu handlar inte bara om vanlig hygien, även om renhet också är viktigt. Det är en förberedelse för bön. Kroppen görs redo för att stå inför Allah. Den yttre renheten blir en symbol för en inre beredskap. Människan stannar upp och går från vardaglig aktivitet till religiös närvaro.

Qibla – riktningen mot Mecka

Under salah vänder sig muslimer mot Kaba i Mecka. Den riktningen kallas qibla. Detta skapar en stark känsla av gemenskap. Muslimer över hela världen, oavsett språk, land eller kultur, ber i samma riktning. En muslim i Sverige, Indonesien, Somalia, Bosnien eller Kanada riktar sig mot samma plats. Det betyder inte att muslimer dyrkar Kaba. Dyrkan riktas endast till Allah. Kaba fungerar som gemensam riktning och samlande symbol.

Kroppen i bönen

Själva bönen består av ord och rörelser. En bönesekvens kallas rak’ah. I bönen står man, bugar sig, faller ned med pannan mot marken och sitter. Kroppen deltar alltså i bönen. Detta är viktigt. Islam ser inte religion som något som bara finns i tanken. Kroppen, rösten och rörelserna kan också vara del av dyrkan. När människan faller ned i sujud, prostration, uttrycker kroppen ödmjukhet inför Allah.

Fredagsbönen

Salah kan utföras enskilt, men gemensam bön har särskild betydelse. På fredagar samlas många muslimer till fredagsbönen, jum’ah, i moskén. Fredagsbönen ersätter middagsbönen och innehåller också en predikan. Moskén blir då inte bara en plats för bön, utan också för undervisning, gemenskap och påminnelse. Samtidigt är det viktigt att förstå att muslimer kan be på många platser. Islam kräver inte att varje bön måste ske i en moské. Det viktiga är riktningen, renheten, avsikten och själva bönen.

Zakat – allmosa och socialt ansvar

Den tredje pelaren är zakat. Zakat är obligatorisk allmosa eller religiös avgift. Ofta nämns 2,5 procent som riktmärke för viss sparad förmögenhet. Zakat ges till behövande och fungerar både som socialt ansvar och som andlig rening. Den visar att pengar inte bara är privat egendom. I islam ses rikedom som något människan förvaltar inför Allah. Den som har mer har också ansvar. Fattiga, skuldsatta, resande, behövande och andra utsatta grupper har rätt att få stöd. Därför är zakat inte bara frivillig välgörenhet. Det är en plikt.

Zakat som rening

Ordet zakat hänger samman med rening och växt. Tanken är att givandet renar hjärtat från girighet och själviskhet. Den som ger lär sig att inte hålla fast vid allt. Samtidigt renas samhället genom att resurser fördelas och människor inte lämnas ensamma i nöd. Zakat förenar alltså andlighet och samhällsansvar. Den visar att islam inte skiljer skarpt mellan gudsrelation och social rättvisa.

Sadaqah – frivillig välgörenhet

Utöver zakat finns också sadaqah. Sadaqah betyder frivillig välgörenhet. Det kan vara pengar, men också andra goda handlingar. Att hjälpa någon, säga något gott, underlätta för en annan människa eller visa barmhärtighet kan också ses som en form av välgörenhet.

Zakat är den formella pelaren, men den bredare etiken handlar om generositet och omsorg.

Sawm – fastan under Ramadan

Den fjärde pelaren är sawm, fastan under Ramadan. Ramadan är den nionde månaden i den islamiska månkalendern. Under denna månad fastar vuxna muslimer från gryning till solnedgång. Fastan innebär att man avstår från mat, dryck, rökning och sexuella relationer under dagens ljusa timmar. Ramadan är viktig eftersom muslimer tror att det var under denna månad som Muhammad började ta emot uppenbarelsen av Koranen. Fastan blir därför inte bara en övning i självkontroll, utan också en påminnelse om uppenbarelsen.

Taqwa – gudsmedvetenhet

Under Ramadan läser många mer Koran, ber mer, ger mer till välgörenhet och försöker leva mer medvetet. Målet är inte bara att vara hungrig. Målet är taqwa, gudsmedvetenhet. Människan tränar sig i att komma ihåg Allah. Fastan tränar självdisciplin. Den påminner om hur det känns att sakna mat och dryck. Den stärker tacksamhet för det man annars tar för givet. Den kan också stärka gemenskapen, eftersom många fastar samtidigt och bryter fastan tillsammans på kvällen.

Iftar och suhur

Måltiden då fastan bryts på kvällen kallas iftar. Innan gryningen kan man äta en måltid som kallas suhur. På kvällen samlas familjer och församlingar ofta för mat, bön och gemenskap. Alla muslimer förväntas inte fasta på samma sätt i alla situationer. Barn, sjuka, gravida, ammande, äldre, resande och personer vars hälsa riskeras kan vara undantagna eller skjuta upp fastan. Detta visar att fastan är en religiös plikt, men inte tänkt att skada människan.

Eid al-Fitr

Ramadan avslutas med Eid al-Fitr, fastebrytandets högtid. Det är en glädjefylld högtid med bön, gemenskap, gåvor, mat och ofta nya kläder. Innan högtiden ger många muslimer en särskild gåva till behövande, så att även fattiga ska kunna delta i firandet. På så sätt knyts fastan återigen till socialt ansvar.

Den som själv har upplevt hunger under dagen påminns om dem som ofta saknar mat.

Hajj – pilgrimsfärden till Mecka

Den femte pelaren är hajj, pilgrimsfärden till Mecka. Varje muslim som har fysisk och ekonomisk möjlighet ska genomföra hajj en gång i livet. Hajj sker under månaden Dhul Hijjah, den sista månaden i den islamiska kalendern. Under hajj samlas muslimer från hela världen i och kring Mecka för att genomföra särskilda riter. Hajj är en stark symbol för muslimsk gemenskap och jämlikhet. Pilgrimerna bär enkel vit klädsel som kallas ihram. Den gör att skillnader i rikedom, status, nationalitet och social bakgrund tonas ned. Inför Allah står människor lika.

Några viktiga riter under hajj

Under hajj genomför pilgrimerna flera riter. De går runt Kaba i en rit som kallas tawaf. De vistas på Arafats slätt, vilket är en av höjdpunkterna under hajj. De minns berättelserna om Ibrahim, Hajar och Ismail. Hajj knyter därför samman muslimens eget liv med profeternas historia och med den globala muslimska gemenskapen.

Eid al-Adha

I samband med hajj firas Eid al-Adha, offerhögtiden. Den påminner om berättelsen om Ibrahim och hans villighet att lyda Gud. Högtiden handlar om lydnad, tillit, generositet och gemenskap. Många muslimer delar kött eller mat med familj, grannar och behövande.

De fem pelarna som helhet

De fem pelarna formar muslimens liv på olika nivåer. Shahada formar orden och trosbekännelsen. Salah formar dagens rytm. Zakat formar synen på pengar och ansvar. Sawm formar kroppen, viljan och gemenskapen under Ramadan. Hajj formar människans relation till Mecka, historien och den globala umma. Tillsammans visar pelarna att islam inte bara är något man tänker. Det är något man lever.