Kapitel 48. Muhammad och islams framväxt

Arabiska halvön på 600-talet

Islam växte fram på Arabiska halvön under 600-talet e.Kr. För att förstå religionens början behöver man förstå den värld där Muhammad levde. Arabiska halvön var inte ett enhetligt rike. Där fanns olika stammar, handelsstäder, ökenområden och lokala maktstrukturer. Människor levde både som bofasta stadsbor och som nomader. Släkten och stammen var mycket viktiga, eftersom de gav skydd, identitet och social trygghet. I ett samhälle utan stark central stat kunde en människas överlevnad bero på vilken familj eller stam hon tillhörde.

Muhammad föds i Mecka

Muhammad föddes omkring år 570 e.Kr. i Mecka, en viktig handels- och pilgrimsstad i västra Arabien. Han tillhörde stammen Quraysh, som hade en stark ställning i staden. Hans familj var respekterad men inte särskilt rik. Enligt traditionen dog hans far innan han föddes, och Muhammad förlorade även sin mor när han var barn. Han växte därför upp under beskydd av sin farfar och senare sin farbror Abu Talib. Detta är viktigt för att förstå hans liv. I ett stamsamhälle var skydd från släkten avgörande. Utan släktens stöd kunde en person bli mycket utsatt.

Mecka och Kaba

Mecka var betydelsefullt av flera skäl. Staden låg vid handelsvägar och fungerade som en plats där människor möttes. Men Mecka var också ett religiöst centrum. Där fanns Kaba, en kubformad byggnad. Enligt islamisk tradition hade Kaba ursprungligen byggts av Adam och senare återuppbyggts av Abraham, Ibrahim, och hans son Ismail. Vid Muhammads tid var Kaba förknippad med många olika gudabilder och lokala religiösa traditioner. Människor från olika stammar kom dit på pilgrimsfärd. Det skapade både religiös betydelse och ekonomiska inkomster för stadens ledande grupper.

Polyteism och jahiliyya

Det arabiska samhälle som Muhammad föddes in i var till stor del polyteistiskt. Polyteism betyder tro på flera gudar. Många människor dyrkade olika gudomligheter, skyddsandar eller lokala makter.

Samtidigt fanns det också judiska och kristna grupper i regionen. Tanken på en enda Gud var därför inte okänd. Islam skulle senare beskriva tiden före uppenbarelsen som jahiliyya. Ordet brukar ofta översättas med okunnighetens tid. Det betyder inte att människor saknade all kunskap eller kultur. Det syftar på att samhället enligt islamisk förståelse hade tappat den rena monoteismen och behövde vägledning tillbaka till Allah.

Khadija – den första troende

Som ung fick Muhammad rykte om sig att vara pålitlig. Han arbetade inom handeln och kom i kontakt med Khadija, en förmögen handels kvinna. Hon anställde honom och imponerades enligt traditionen av hans ärlighet och ansvar. De gifte sig, trots att hon var äldre än han, och deras äktenskap beskrivs ofta som ett starkt och betydelsefullt partnerskap. Khadija blev senare den första personen som accepterade Muhammads budskap. Hennes roll är därför central i islams tidiga historia. Hon gav inte bara personligt stöd, utan blev också den första troende i den nya muslimska gemenskapen.

Den första uppenbarelsen

När Muhammad var omkring fyrtio år brukade han dra sig tillbaka för bön, tystnad och eftertanke. Han sökte ensamhet i grottan Hira, nära Mecka. Enligt muslimsk tro var det där den första uppenbarelsen ägde rum omkring år 610 e.Kr. Under månaden Ramadan visade sig ängeln Gabriel, Jibril på arabiska, och förmedlade Allahs ord till Muhammad. Muhammad blev skakad och rädd. Han hade inte sökt makt eller offentlig ställning som religiös ledare. Enligt traditionen gick han hem till Khadija, som tröstade honom och tog hans upplevelse på allvar. Denna händelse blev början på den uppenbarelse som senare skulle bli Koranen.

Uppenbarelsen fortsätter

Muhammad tog enligt muslimsk tro inte emot hela Koranen på en gång. Han fick uppenbarelser stegvis under drygt tjugo år. Budskapet var tydligt: människorna skulle återvända till tron på den ende Guden, Allah. De skulle överge avgudadyrkan, tänka på domedagen och leva rättfärdigt. De skulle ta ansvar för fattiga, föräldralösa, utsatta och svaga. De skulle förstå att rikedom och stamstatus inte var det viktigaste inför Gud. Inför Allah skulle alla människor hållas ansvariga för sina handlingar.

Ett budskap som utmanade samhället

Muhammads budskap var både religiöst och socialt utmanande. På ytan handlade det om att dyrka en Gud i stället för många. Men i praktiken hotade det också Meckas maktordning. Om Kaba inte längre skulle vara fylld av många olika gudabilder, vad skulle då hända med stadens pilgrimsinkomster? Om alla människor hade ansvar inför samma Gud, vad betydde då stammarnas hierarkier och de rikas makt? Om fattiga och föräldralösa hade rättigheter, vad krävdes då av de mäktiga? Muhammads budskap var därför inte bara en privat tro. Det ifrågasatte samhällets religiösa, ekonomiska och sociala ordning.

Motståndet i Mecka

Till en början predikade Muhammad för en mindre krets. Khadija, hans nära vän Abu Bakr och några andra blev bland de första anhängarna. Men med tiden började han tala mer öppet. Han varnade för domedagen, kritiserade avgudadyrkan och uppmanade människor att leva i överlämnande till Allah. Detta väckte motstånd. De ledande grupperna i Mecka såg honom som ett hot. De försökte först ignorera och håna honom, men när rörelsen växte ökade trycket. Muhammad och hans följare behandlades hårt och utsattes för förföljelse eftersom de uppfattades som ett hot mot den rådande ordningen.

Sorgens år

Motståndet blev särskilt svårt eftersom Muhammad och hans anhängare var en liten grupp utan militär eller politisk makt. Vissa tillhörde svaga grupper i samhället. Andra hade starkare släktband, men även de utsattes för press. Muhammad skyddades länge av sin farbror Abu Talib, även om Abu Talib själv inte brukar beskrivas som muslim. Men när både Khadija och Abu Talib dog år 619 blev situationen mycket svårare. Detta år brukar kallas sorgens år. Muhammad förlorade både sin närmaste personliga stödjare och en viktig beskyddare inom stammen.

Isra och Mi’raj – den nattliga resan

Enligt muslimsk tradition inträffade också en viktig andlig händelse före flytten från Mecka: den nattliga resan och himmelsfärden. Den kallas Isra och Mi’raj. I berättelsen färdas Muhammad med ängeln Gabriel från Mecka till Jerusalem och därifrån genom himlarna.

Där möter han tidigare profeter och kommer nära Allahs närvaro. Denna händelse har stor religiös betydelse och knyter samman Mecka, Jerusalem och den bredare profettraditionen. Den visar också hur Muhammad förstås som en del av samma religiösa historia som Adam, Abraham, Mose och Jesus.

Hijra – flytten till Medina

Till slut blev det omöjligt för Muhammad och hans anhängare att stanna i Mecka. År 622 e.Kr. lämnade de staden och flyttade norrut till Yathrib, som senare fick namnet Medina, Profetens stad. Denna flytt kallas hijra. Hijra betyder migration eller utvandring. Det är en av de viktigaste händelserna i islams historia. Den markerar inte bara en geografisk flytt från en stad till en annan. Den markerar också början på den organiserade muslimska gemenskapen, umma. Därför börjar den islamiska tideräkningen med hijra.

Medina – från förföljd minoritet till gemenskap

I Medina förändrades Muhammads roll. I Mecka hade han främst varit profet och förkunnare för en utsatt minoritet. I Medina blev han också samhällsledare, domare och politisk ledare. Staden hade egna konflikter mellan olika grupper, och Muhammad fick en roll som medlare och ledare. Den muslimska gemenskapen växte, och religionen började ta form som ett helt samhällsliv. Islam blev inte bara en tro som människor bar i sina hjärtan, utan också en ordning för gemenskap, rättvisa, bön, ekonomi och relationer mellan människor.

Mecka-perioden och Medina-perioden

Det finns en viktig skillnad mellan Mecka-perioden och Medina-perioden. Under Mecka-perioden ligger tyngdpunkten ofta på tron på Allah, domedagen, moralisk varning och kritik av avgudadyrkan. Under Medina-perioden blir frågor om gemenskap, lag, social ordning och relationer mellan grupper mer framträdande. Uppenbarelserna fortsätter, men de kommer nu i ett sammanhang där muslimerna bygger ett samhälle. Därför får islam tidigt en stark koppling mellan tro och samhällsliv.

Konflikten med Mecka

Konflikten med Mecka upphörde inte direkt. Quraysh i Mecka såg fortfarande Muhammad och den växande muslimska gemenskapen som ett hot.

Under åren efter hijra förekom flera militära konflikter, förhandlingar och maktkamper. Det är viktigt att behandla detta sakligt. Islams framväxt skedde i en tid och region där politiska konflikter, stamallianser och krig var en del av samhällslivet. För muslimer blev dessa konflikter också en fråga om överlevnad för den nya gemenskapen. Samtidigt är det viktigt att inte reducera islam till krig. Den tidiga historien innehåller både förföljelse, flykt, förhandlingar, försök till fred, gemenskapsbygge och väpnade konflikter.

Återkomsten till Mecka

År 630 återvände Muhammad till Mecka. Enligt traditionen kunde han inta staden utan den hämnd som många kanske hade väntat sig. Han benådade många av sina tidigare motståndare. Kaba renades från avgudabilder och återställdes som en plats för dyrkan av Allah ensam. Detta blev en stark symbolisk händelse. Den plats som tidigare varit centrum för många olika gudabilder blev nu centrum för islamisk monoteism. Kaba kom därefter att vara den riktning muslimer vänder sig mot i bön och målet för pilgrimsfärden hajj.

Muhammads död och minnet av profeten

När Muhammad dog år 632 hade islam fått en stark ställning på Arabiska halvön. Men hans död väckte också nya frågor. Vem skulle leda gemenskapen efter honom? Hur skulle uppenbarelsen bevaras? Hur skulle muslimer leva när profeten inte längre fanns bland dem? Efter Muhammads död började man bevara minnet av hans ord och handlingar. Dessa traditioner kom senare att kallas hadith, och hans sätt att leva kallades sunna. Muhammads betydelse i islam kan därför inte förstås som om han vore gudomlig. Han dyrkas inte. Han är inte Guds son. Han är människa, profet och sändebud. Men som profet får han en unik roll. Han tar emot Koranen, förkunnar tron på Allah, bygger den första muslimska gemenskapen och blir ett föredöme för muslimskt liv.