Till innehåll
SOlärdigital

Religionskunskap

Buddhism

Kapitel 15. Buddhismen – en väg bort från lidande

Buddha som titel och lärare, icke-teism, dukkha och vägen, samsara och nirvana, sila–samadhi–visdom, tre juvelerna och traditionernas mångfald.

Kapitlet i korthet

Buddhismen är en av världens stora religiösa traditioner. Den uppstod i det gamla Indien för ungefär 2500 år sedan. Buddhismen bygger på undervisningen från Siddhartha Gautama, den person som senare kom att kallas Buddha. Ordet Buddha betyder ungefär den upplyste eller den uppvaknade. Det är viktigt att förstå att Buddha inte är ett vanligt namn på en gud. En Buddha är en människa som har vaknat upp till en djup förståelse av verkligheten. Buddha blev enligt traditionen fri från okunnighet, begär och lidande.

Centrala begrepp

BuddhaDharma/DhammaSanghaTre juvelernaDukkhaSamsaraKarmaNirvana/nibbanaFyra ädla sanningarnaÅttafaldiga vägenSilaSamadhiPanna/prajnaAniccaAnatta

Vad är buddhism?

Buddhismen är en av världens stora religiösa traditioner. Den uppstod i det gamla Indien för ungefär 2500 år sedan. Buddhismen bygger på undervisningen från Siddhartha Gautama, den person som senare kom att kallas Buddha. Ordet Buddha betyder ungefär den upplyste eller den uppvaknade. Det är viktigt att förstå att Buddha inte är ett vanligt namn på en gud. Det är en titel. En Buddha är en människa som har vaknat upp till en djup förståelse av verkligheten. Buddha blev enligt traditionen fri från okunnighet, begär och lidande. Därför blev han en lärare för andra människor.

En religion utan skapargud i centrum

Buddhismen skiljer sig från judendom, kristendom och islam. Dessa religioner handlar på olika sätt om Gud, uppenbarelse och människans relation till Gud. Buddhismen har inte en skapargud i centrum. Den handlar inte främst om att dyrka en Gud, lyda en gudomlig vilja eller få sina synder förlåtna av en allsmäktig skapare. I stället handlar buddhismen om att förstå lidande. Den vill förklara varför människor lider och hur de kan träna sitt sinne, sitt handlande och sin visdom för att lidandet ska minska och till slut upphöra. Det betyder inte att buddhismen saknar religiösa drag. Buddhismen har tempel, munkar, nunnor, heliga texter, ritualer, högtider, meditation, böner, symboler och föreställningar om återfödelse. I vissa buddhistiska traditioner finns också gudar, himmelska världar och upplysta gestalter. Men tron på en skapargud är inte centrum. Därför brukar buddhismen ofta beskrivas som icke-teistisk. Det betyder att religionens huvudpoäng inte är tron på Gud eller gudar.

Religion, filosofi och livsväg

Buddhismen kan beskrivas som religion, filosofi och livsväg. Alla tre orden säger något viktigt. Buddhismen är en religion eftersom den handlar om livets stora frågor: lidande, död, återfödelse, etik, befrielse och människans yttersta mål. Den är också en filosofi eftersom den undersöker verkligheten, medvetandet, jaget, begär och kunskap på ett djupt sätt. Den är dessutom en livsväg eftersom buddhismen ska praktiseras. Det räcker inte att bara tro på vissa idéer. En buddhist behöver öva sig i att tänka, tala, handla och leva på ett sätt som minskar lidande.

Buddhismen börjar med lidande

Buddhismen börjar inte med en skapelseberättelse. Den börjar med en erfarenhet som alla människor kan känna igen: livet är inte helt tillfredsställande. Människor blir sjuka. Människor åldras. Människor dör. Relationer förändras. Det vi älskar kan försvinna. Det vi inte vill ha kan ändå drabba oss. Även när vi får det vi önskar är lyckan ofta tillfällig. Vi vänjer oss, längtar efter något nytt eller blir rädda för att förlora det vi har. Buddhismen sammanfattar detta med begreppet dukkha.

Dukkha – lidande och otillfredsställelse

Dukkha brukar översättas med lidande. Men ordet betyder mer än fysisk smärta. Dukkha kan också betyda otillfredsställelse, oro, stress, skav eller brist på varaktig frid. En människa kan ha det ganska bra och ändå känna dukkha. Hon kan vara frisk, ha vänner och ägodelar, men ändå känna rastlöshet, avund, ilska, oro eller tomhet. Buddhismen försöker förstå varför det är så. En viktig tanke är att lidandet inte bara beror på yttre händelser. Sjukdom, fattigdom, våld och förlust kan självklart skapa lidande. Men buddhismen menar också att lidandet förstärks av hur människan förhåller sig till verkligheten. Vi klamrar oss fast vid sådant som förändras. Vi vill att kroppen ska vara ung, att relationer alltid ska vara trygga, att framgång ska vara stabil och att världen ska ge oss beständig lycka. Men allt förändras. När vi inte förstår eller accepterar det skapar vi mer lidande.

Tre delar av den buddhistiska vägen

Buddhismens praktiska väg sammanfattas ofta i tre delar: moral, meditation och visdom. På pali och sanskrit används orden sila, samadhi och panna eller prajna.

Sila – moral och etiskt handlande

Sila betyder moral, dygd eller etiskt handlande. Det handlar om hur människan lever tillsammans med andra. En buddhist ska försöka undvika att skada, ljuga, stjäla och handla på sätt som skapar mer lidande.

Samadhi – meditation och koncentration

Samadhi betyder koncentration, meditation eller mental träning. Det handlar om att träna sinnet så att det blir lugnare, klarare och mer uppmärksamt. Meditation är därför inte bara avslappning. Den är ett sätt att förstå hur sinnet fungerar.

Panna eller prajna – visdom

Panna eller prajna betyder visdom. Det handlar om att förstå verkligheten på djupet. Visdom innebär att se föränderlighet, lidande och icke-jag tydligare. Det handlar inte bara om att kunna förklara begrepp, utan om att verkligen förstå dem i sitt liv.

Buddha, Dharma och Sangha

Buddhismen har tre mycket viktiga grundpelare. De kallas de tre juvelerna eller de tre skatterna.

Buddha

Buddha är den uppvaknade läraren. Han visar vägen, men han är inte en skapargud. När buddhister vördar Buddha handlar det ofta om respekt för hans uppvaknande och undervisning.

Dharma

Dharma, eller Dhamma på pali, betyder Buddhas undervisning. Det kan också betyda sanningen eller vägen som leder till uppvaknande. Att följa Dharma betyder att försöka förstå och praktisera Buddhas lära.

Sangha

Sangha betyder den buddhistiska gemenskapen. I strikt mening kan det betyda munkar och nunnor. I bredare mening kan det betyda hela den buddhistiska gemenskapen. Sangha bevarar, praktiserar och för vidare Buddhas undervisning.

Buddhismens många former

Buddhismen har utvecklats i flera olika riktningar. De största traditionerna är Theravada, Mahayana och Vajrayana. Theravada är stark i länder som Sri Lanka, Thailand, Myanmar, Laos och Kambodja. Mahayana är stark i Kina, Japan, Korea, Vietnam och andra delar av östra Asien. Vajrayana förknippas särskilt med Tibet, Bhutan, Mongoliet och Himalaya. Buddhism kan därför se olika ut. I ett thailändskt kloster kan fokus ligga på munkliv och Pali- texter. I japansk zen kan fokus ligga på sittande meditation. I tibetansk buddhism kan man möta mantran, mandalor, lamas och rika ritualer. I västerländsk buddhism betonas ofta meditation, mindfulness och personlig utveckling. Trots skillnaderna finns en röd tråd: Buddhismen handlar om att förstå lidandet, minska begär och okunnighet, utveckla etik och medkänsla, träna sinnet och nå befrielse.

Vill du arbeta aktivt med kapitlet? Starta läsläge

Starta läsläge

Klar med kapitlet? Fortsätt här.

Visa alla kapitel i ämnet

Välkommen in i kapitlet

Ta din tid — du bestämmer tempot.