Kapitel 29. Judendomens historia – från Abraham till diaspora

En historia om vandring, förbund och minne

Judendomens historia börjar inte med ett färdigt tempel, en färdig bok eller ett färdigt folk. Den börjar med berättelser om vandring, löften, förbund och sökandet efter en relation till Gud. För att förstå judendomen behöver man därför se hur religionen växer fram steg för steg. Den formas genom berättelser om människor, men också genom stora historiska händelser: migration, slaveri, befrielse, kungariken, tempel, erövringar, exil och återkomst. Judendomen är på så sätt både en religion och en historisk erfarenhet.

Abraham och förbundet

Enligt judisk tradition börjar folkets historia med Abraham. Abraham beskrivs som den person som Gud sluter ett särskilt förbund med. Gud lovar att Abraham ska bli stamfar till ett stort folk och att hans efterkommande ska få en särskild relation till Gud. Abraham blir därför en symbol för tro, lydnad och tillit. Han lämnar det välkända och går mot något nytt därför att Gud kallar honom. Förbundet innebär både löfte och ansvar. Gud ger ett löfte, men Abraham och hans efterkommande får också ett uppdrag: att leva i relation till Gud och föra denna relation vidare. Omskärelsen blir i traditionen ett tecken på detta förbund.

Isak, Jakob och Israel

Efter Abraham fortsätter berättelsen genom Isak och Jakob. Jakob får också namnet Israel. Hans efterkommande blir israeliterna. Det är därför man i äldre texter möter uttryck som Israels barn eller Israels folk.

Här är det viktigt att förstå att ordet Israel från början inte bara syftar på den moderna staten Israel. Det syftar också på ett folk och en religiös tradition med rötter i de bibliska berättelserna.

Mose och uttåget ur Egypten

En annan avgörande gestalt är Mose. Om Abraham förknippas med det första förbundet, förknippas Mose med befrielsen ur Egypten och mottagandet av Torah. Enligt den bibliska berättelsen hamnar israeliterna i Egypten, där de med tiden blir förslavade. Mose får uppdraget att leda folket ut ur slaveriet. Denna händelse kallas uttåget ur Egypten, eller exodus. Uttåget är en av de viktigaste berättelserna i judendomen. Den förenar flera centrala teman: förtryck, befrielse, Guds ingripande, ansvar och början på ett nytt liv som folk.

Pesach och minnet av befrielsen

Uttåget ur Egypten är inte bara en gammal berättelse. Den har fortsatt att prägla judiskt liv genom högtiden pesach. Under pesach minns judar befrielsen från slaveriet. Berättelsen säger något viktigt om människan och historien: den som själv har varit slav ska minnas vad förtryck innebär och därför visa ansvar för andra. På så sätt blir historien moralisk. Den handlar inte bara om vad som hände, utan om hur människor bör leva.

Sinai och Torah

Vid Sinai berg får Mose enligt traditionen ta emot Guds bud. Här fördjupas förbundet. Det som började med Abraham blir nu ett förbund med hela folket. Torah blir vägledningen för hur israeliterna ska leva. De tio budorden blir en särskilt känd del av denna tradition, men Torah innehåller mycket mer än så. Händelsen vid Sinai visar att judendomen inte bara bygger på tro på en Gud, utan också på ett liv i ansvar inför Gud.