Kapitel 4: Kartprojektioner och världsbilder

Projektion mellan klot och plan

När ett klot ska bli platt

Jorden är rund, men kartor är platta. Det enkla faktumet skapar ett problem som alla kartor måste hantera. När man försöker avbilda en rund yta på en plan yta uppstår alltid förvrängningar. Det går inte att samtidigt bevara form, yta, avstånd och riktning helt korrekt. Något måste alltid förändras. Det är här kartprojektioner kommer in. En kartprojektion är en metod för att överföra jordens yta från ett klot till en platt karta. Hur denna överföring görs påverkar hur världen ser ut på kartan.

Förvrängningar – ett oundvikligt problem

Eftersom jorden är ett klot kommer alla världskartor att vara fel på något sätt. Frågan är inte om en karta är korrekt, utan vad den visar korrekt – och vad den förvränger. En karta kan till exempel:

• visa riktningar korrekt, men förvränga ytor
• visa ytor korrekt, men förvränga former
• visa avstånd korrekt i vissa delar, men inte i andra

Det betyder att alla kartor måste göra val. Dessa val påverkar hur vi uppfattar världen. Ett tydligt exempel är storleken på kontinenter. På vissa kartor ser Europa och Nordamerika mycket större ut än de egentligen är, medan Afrika ser mindre ut än sin verkliga storlek.

Mercators och Peters kartvärldar

Mercators projektion – navigationens karta

En av de mest kända kartprojektionerna är Mercators projektion. Den skapades på 1500-talet och användes länge av sjöfarare. Den stora fördelen med Mercators karta är att den visar riktningar korrekt. Om man följer en rak linje på kartan motsvarar det en konstant riktning i verkligheten. Det gjorde kartan mycket användbar för navigation. Men denna fördel har ett pris. Ju närmare polerna man kommer, desto mer förstoras områdena. Grönland ser till exempel nästan lika stort ut som Afrika på en sådan karta, trots att Afrika i verkligheten är många gånger större. Detta gör att Mercators projektion ger en missvisande bild av världens storlekar.

Peters projektion – en rättvisare yta

Som en reaktion på detta skapades andra projektioner som försöker visa ytor mer korrekt. En av dessa är Peters projektion. Här är tanken att alla områden ska ha rätt storlek i förhållande till varandra. Afrika, Sydamerika och andra delar av världen som tidigare sett mindre ut får nu en mer korrekt proportion. Men även denna karta har nackdelar. Former och avstånd blir istället förvrängda. Kontinenterna kan se utdragna eller hoptryckta ut. Detta visar tydligt att det inte finns någon perfekt karta – bara olika sätt att prioritera.

Robinson, världsbild och makt

Robinson och moderna världskartor

För att skapa en mer balanserad bild har moderna projektioner utvecklats, till exempel Robinson och Winkel Tripel. Dessa försöker inte vara perfekta på en sak, utan ganska bra på flera. De minskar de mest extrema förvrängningarna och ger en mer realistisk helhetsbild av världen. Det är därför sådana kartor ofta används i atlaser och skolböcker.

Kartor formar vår världsbild

Kartor är inte bara tekniska verktyg. De påverkar också hur vi ser på världen. Om vissa områden framstår som större än de är kan de uppfattas som viktigare. Om Europa och Nordamerika ser stora ut och Afrika litet kan det påverka hur vi tänker om världen, även om det inte stämmer i verkligheten. Kartor kan alltså bidra till att skapa en världsbild – en uppfattning om hur världen ser ut och hur den är organiserad. Detta gör kartor till mer än bara avbildningar. De är också tolkningar. Kartor och makt Historiskt har kartor ofta skapats av mäktiga länder och organisationer. De har använts för att planera handel, upptäcktsresor, krig och kolonisation. Att bestämma hur världen ska ritas upp innebär också att bestämma vad som ska synas och vad som ska tonas ner. På så sätt kan kartor spegla maktförhållanden. Det kan handla om vilka områden som ges mest utrymme, vilka namn som används och hur gränser ritas. Även idag är kartor kopplade till makt.