Kapitel 6: Jordens uppbyggnad

Planet i rörelse och tre huvudlager

En planet i ständig rörelse

När vi ser på jorden kan den verka stabil och oföränderlig. Berg, kontinenter och hav ser ut att ligga stilla. Men under ytan pågår ständigt rörelser och processer som långsamt förändrar planeten. För att förstå jordbävningar, vulkaner och hur bergskedjor bildas behöver vi börja med jordens uppbyggnad. Det som sker djupt under våra fötter påverkar hur landskap formas – och ibland också hur människor lever och drabbas. Jorden är inte ett fast block. Den är uppbyggd av olika lager med olika egenskaper.

Jordens lager

Jorden består av tre huvudlager: jordskorpan, manteln och kärnan. Det yttersta lagret är jordskorpan. Det är här vi lever. Jordskorpan är relativt tunn jämfört med resten av jorden – ungefär som skalet på ett äpple. Den är tjockare under kontinenterna och tunnare under haven. Under jordskorpan finns manteln. Den är mycket tjock och består av bergarter som kan vara både fasta och sega. Manteln är inte helt stilla, utan rör sig långsamt genom så kallade konvektionsströmmar. Längst in finns kärnan, som delas in i en yttre och en inre del. Den yttre kärnan är flytande, medan den inre kärnan är fast. Temperaturen här är extremt hög. Dessa lager samverkar och driver de processer som formar jordens yta.

Jordskorpa och tektoniska plattor

Jordskorpan – där vi lever

Jordskorpan är det lager vi har direkt kontakt med. Den består av olika typer av bergarter och är uppdelad i två huvudtyper. Den kontinentala jordskorpan bygger upp kontinenterna. Den är relativt tjock och består ofta av äldre bergarter. Den oceaniska jordskorpan finns under haven. Den är tunnare och består oftast av yngre bergarter. Skillnaderna mellan dessa två typer av jordskorpa spelar en viktig roll i de processer som formar jordytan. Jordskorpan är inte en sammanhängande yta. Den är uppdelad i stora delar som kallas tektoniska plattor.

Litosfären – jordens yttre skal

Jordskorpan och den översta delen av manteln bildar tillsammans litosfären. Det är detta lager som är uppdelat i tektoniska plattor. Dessa plattor ligger som stora pusselbitar på jordens yta. De kan vara kontinenter, havsbotten eller en kombination av båda. Plattorna rör sig långsamt i förhållande till varandra. Rörelserna är oftast bara några centimeter per år, men över lång tid leder de till stora förändringar. Det är dessa rörelser som ligger bakom jordbävningar, vulkaner och bildandet av bergskedjor.

Manteln som motor och kärnans magnetfält

Manteln – en långsam rörelse

Under litosfären finns manteln, som sträcker sig nästan hela vägen ner till jordens kärna. Manteln består av mycket varmt material. Trots att det till stor del är fast kan det röra sig långsamt, ungefär som en mycket seg massa. Denna rörelse sker genom konvektionsströmmar. Det innebär att varmt material stiger uppåt, kyls av och sjunker ner igen. Dessa rörelser fungerar som en motor som driver de tektoniska plattorna ovanför. Man kan likna det vid vatten som kokar i en kastrull. Vattnet rör sig i cirklar när det värms upp. På liknande sätt rör sig materialet i manteln, men mycket långsammare.

Kärnan – jordens innersta

Längst in i jorden finns kärnan. Den består till stor del av järn och nickel. Den yttre kärnan är flytande, medan den inre kärnan är fast. Trots de extrema temperaturerna hålls den inre kärnan fast av det höga trycket. Rörelser i den yttre kärnan skapar jordens magnetfält. Detta magnetfält skyddar jorden från skadlig strålning från rymden och gör det möjligt för kompasser att fungera. Även om kärnan ligger långt från jordytan spelar den alltså en viktig roll för livet på jorden.