Religionskunskap
Religionskritik, rörelser och livsåskådning
Varför religion kritiserats, antik och intern kritik, upplysning och vetenskap, Marx, Freud och Durkheim, samt modern religionskritik kring rättigheter och demokrati.
Religion har funnits i alla kända mänskliga samhällen. Människor har bett, offrat, firat högtider, byggt heliga platser, berättat myter och försökt förstå sådant som födelse, död, lidande, lycka, moral och universums mening. Religion har därför inte bara handlat om vad människor tror på. Den har också påverkat lagar, makt, familjeliv, konst, utbildning, krig, fred och människors syn på sig själva. Just därför har religion också kritiserats. Det som påverkar människors liv väcker frågor. Om en religion säger hur människor bör leva, vem som har rätt att bestämma, vad som är gott och ont eller vilka handlingar som är tillåtna, då kommer det också att finnas människor som frågar: Varför ska vi tro på detta?
Religion har funnits i alla kända mänskliga samhällen. Människor har bett, offrat, firat högtider, byggt heliga platser, berättat myter och försökt förstå sådant som födelse, död, lidande, lycka, moral och universums mening. Religion har därför inte bara handlat om vad människor tror på. Den har också påverkat lagar, makt, familjeliv, konst, utbildning, krig, fred och människors syn på sig själva. Just därför har religion också kritiserats. Det som påverkar människors liv väcker frågor. Om en religion säger hur människor bör leva, vem som har rätt att bestämma, vad som är gott och ont eller vilka handlingar som är tillåtna, då kommer det också att finnas människor som frågar: Varför ska vi tro på detta? Vem tjänar på att människor följer dessa regler? Är religion en väg till sanning, gemenskap och mening, eller kan religion ibland användas för att kontrollera människor? Religionskritik betyder inte alltid att man är emot all religion. Ibland kommer kritiken inifrån religionerna själva. Profeter, reformatorer, mystiker och vanliga troende har ofta kritiserat präster, kyrkor, religiösa ledare eller religiösa sedvänjor som de menar har blivit fel. I andra fall kommer kritiken utifrån, från filosofer, forskare, politiska rörelser eller sekulära livsåskådningar. Religionskritik kan därför handla om många olika saker: om makt, pengar, moral, vetenskap, könsroller, frihet, våld, sanning och människans behov av mening. En viktig skillnad är att religionskritik kan rikta sig mot olika nivåer. Den kan rikta sig mot tron på Gud eller gudar. Den kan rikta sig mot religiösa institutioner, till exempel kyrkor, samfund eller religiösa ledare. Den kan rikta sig mot vissa tolkningar, regler eller traditioner. Den kan också rikta sig mot hur religion används i politik och samhälle. När man studerar religionskritik behöver man därför fråga: Vad är det egentligen som kritiseras?
Religionskritik är inte något nytt fenomen. Redan i antikens Grekland fanns tänkare som ifrågasatte traditionella berättelser om gudarna. I de grekiska myterna kunde gudarna vara avundsjuka, våldsamma, otrogna och maktlystna. Vissa filosofer menade att sådana berättelser sade mer om människor än om gudar. Om människor föreställde sig gudar som liknade dem själva, var det då verkligen gudarna de beskrev, eller var det människans egna idéer och brister? En tidig religionskritisk tanke var alltså att religion kan vara en mänsklig spegel. Människor skapar bilder av det gudomliga utifrån sin egen kultur, sina egna erfarenheter och sina egna behov. En jordbrukskultur kan tänka sig gudar som styr regn, skörd och fruktbarhet. Ett krigarsamhälle kan tänka sig mäktiga krigsgudar. Ett samhälle med kungar och hierarkier kan tänka sig Gud som en kung. Sådan kritik behöver inte säga att religion är falsk, men den visar att religiösa föreställningar ofta påverkas av samhället där de växer fram. I antiken fanns också kritik mot vidskepelse. Vissa filosofer menade att människor ibland skrämdes av naturfenomen eftersom de saknade kunskap. Åska, jordbävningar, sjukdomar och solförmörkelser kunde tolkas som tecken från gudar eller andar. När människor fick mer kunskap om naturen blev det möjligt att förstå en del sådana fenomen på andra sätt. Därmed uppstod en spänning mellan religiösa förklaringar och mer naturfilosofiska förklaringar. Samtidigt var antiken inte modern i vår mening. De flesta människor tog någon form av gudomlig värld för given. Kritiken handlade ofta inte om att all religion borde försvinna, utan om att vissa religiösa föreställningar var orimliga, omoraliska eller ovärdiga. Det viktiga är att frågorna redan fanns: Är religion sann? Är religion nyttig? Är religion moralisk? Och vad händer när människor börjar förklara världen utan att hänvisa till gudar?
Under medeltiden var religion en självklar del av samhället i stora delar av Europa, Mellanöstern och Asien. Men det betyder inte att alla accepterade religiösa institutioner okritiskt. Tvärtom har många stora religiösa förändringar vuxit fram ur kritik inifrån religionerna själva. I kristendomen kritiserade olika grupper kyrkans rikedom, makt och hierarki. De menade att kyrkan hade kommit för långt bort från Jesu budskap om enkelhet, kärlek och omsorg om fattiga. Munkrörelser, reformrörelser och senare protestantiska reformatorer ville på olika sätt återvända till det de uppfattade som en renare och mer ursprunglig tro. Martin Luther kritiserade på 1500- talet bland annat avlatshandeln, alltså systemet där människor kunde betala pengar kopplat till syndernas förlåtelse. Hans kritik ledde inte till att religion försvann, utan till att kristendomen förändrades och splittrades i olika riktningar. Liknande mönster finns i andra religioner. Inom islam har reformrörelser kritiserat vad de sett som orena traditioner, politisk korruption eller felaktiga tolkningar. Inom hinduism och buddhism har lärare och rörelser kritiserat ritualism, sociala hierarkier eller bristande andlig fördjupning. Religionskritik kan alltså vara religiös. Den kan säga: Religionen är viktig, men den har förvanskats. Den behöver renas, reformeras eller tolkas på nytt. Detta är viktigt för elever att förstå. Religionskritik betyder inte alltid ateism. En troende person kan vara mycket kritisk mot en religiös institution. En religiös reformator kan vara skarpare i sin kritik än en utomstående betraktare. Ibland är det just den starka tron som gör att någon kritiserar missbruk av religiös makt.
Under 1600- och 1700-talen växte nya sätt att tänka fram i Europa. Den vetenskapliga revolutionen och upplysningen betonade förnuft, observation, utbildning och kritiskt tänkande. Människor började i allt högre grad fråga vilka påståenden som kunde prövas, vilka lagar som borde gälla för alla och vilken roll kyrkan skulle ha i staten. Upplysningens religionskritik riktade sig ofta mot kyrkans makt och mot religiös intolerans. Om olika människor hade olika religioner, hur skulle ett samhälle kunna styras fredligt? Många upplysningstänkare menade att staten inte borde tvinga människor att tro på ett visst sätt. Religionsfrihet blev därför en central idé. Den innebar både frihet att utöva religion och frihet att slippa religiöst tvång. Vissa upplysningstänkare var deister. De trodde att Gud hade skapat världen men att världen sedan fungerade enligt naturlagar. Gud liknades ibland vid en urmakare som skapat ett urverk. Andra blev mer skeptiska till religion som sådan. De menade att religiösa påståenden ofta vilade på tradition och auktoritet snarare än bevis. I stället för att utgå från heliga texter borde människor använda sitt förnuft. Upplysningen innebar inte att religion försvann. Men den förändrade religionens plats i samhället. Kyrkan fick i många länder konkurrens av staten, universitetet, vetenskapen, pressen och nya politiska idéer. Frågor om moral och samhällsordning började i högre grad diskuteras utan att man alltid hänvisade till Gud. Detta blev en viktig grund för senare sekularisering.
Under 1800-talet förändrades religionskritiken ytterligare. Naturvetenskapen utvecklades snabbt. Geologi visade att jorden var mycket äldre än många traditionella bibeltolkningar hade hävdat. Biologi och medicin gav nya förklaringar till liv, sjukdom och kroppens funktioner. Den mest omdiskuterade förändringen kom med Charles Darwins evolutionsteori. Darwins teori om evolution genom naturligt urval utmanade vissa religiösa tolkningar av skapelsen. Om arter hade utvecklats under mycket lång tid genom naturliga processer, behövde man då tänka sig att varje art hade skapats färdig från början? För vissa blev evolutionsteorin ett argument mot religion. För andra blev den ett skäl att tolka religiösa skapelseberättelser mer symboliskt. Många religiösa människor accepterar i dag evolutionsteorin och ser den inte som ett hot mot tron, medan andra fortfarande uppfattar den som svår att förena med deras religiösa övertygelse. Här uppstår en viktig princip: Konflikten står sällan enkelt mellan vetenskap och religion i allmänhet. Ofta handlar den om hur religiösa texter ska tolkas. En bokstavlig tolkning kan hamna i konflikt med vetenskapliga teorier, medan en symbolisk eller teologisk tolkning kan fungera på ett annat sätt. Vetenskapen försöker förklara hur naturen fungerar. Religion försöker ofta besvara frågor om mening, värde och hur människan bör leva. Men ibland överlappar områdena, och då kan konflikter uppstå.
En av de mest kända religionskritikerna är Karl Marx. Han levde på 1800-talet och analyserade samhället utifrån klass, ekonomi och makt. Marx menade att religion både kunde vara ett uttryck för människors lidande och ett hinder för verklig förändring. Han såg religion som en tröst för människor som levde i fattigdom och förtryck, men också som något som kunde få dem att acceptera sin situation i stället för att förändra den. Marx berömda tanke om religion som “folkets opium” brukar ibland missförstås. Opium var ett smärtstillande medel. Marx menade alltså inte bara att religion var dumhet eller lögn, utan att religion kunde lindra smärtan i ett orättvist samhälle. Problemet var att trösten kunde göra människor passiva. Om människor trodde att rättvisa skulle komma efter döden, kunde de bli mindre benägna att kräva rättvisa i detta liv. Marx kritik riktade sig därför mot religionens samhällsfunktion. Han frågade: Vem tjänar på att människor accepterar sin plats? Vem tjänar på att de fattiga får höra att deras belöning kommer senare? För Marx var lösningen inte främst att argumentera bort religion, utan att förändra de sociala förhållanden som gjorde att människor behövde religionens tröst. Samtidigt kan man kritisera Marx. Religion har inte bara använts för att bevara makt. Religion har också inspirerat motstånd, befrielserörelser, kamp mot slaveri, civil rights-rörelser och socialt arbete. Marx hjälper oss att se hur religion kan fungera som kontroll, men hans teori förklarar inte alla sätt religion kan fungera i samhället.
Snabb repetition
Fråga 1 av 2
Quizet öppnas om 10 sekunder. Läs gärna igenom stycket en gång till.
Vilka olika nivåer kan religionskritik rikta sig mot enligt inledningen?
Kommande
Fråga 2 av 2
Svara på tidigare frågor först.
Fråga 1 av 2
Klar med kapitlet? Fortsätt här.
Välkommen in i kapitlet
Ta din tid — du bestämmer tempot.