Kapitel 16. Identitet, normer och sociala villkor

Vem är jag – och vem får jag vara?

Tänk dig att du kommer in i ett klassrum där ingen känner dig. De andra ser kanske dina kläder, hör ditt namn, lägger märke till hur du pratar eller vilka du sätter dig bredvid. Innan du ens hunnit säga särskilt mycket kan människor börja gissa saker om dig. Kanske tror de att du är blyg, sportig, pluggig, stökig, rolig, religiös, rik, fattig, svensk, utländsk, populär eller ensam. Ibland stämmer deras bild. Ibland gör den inte det.

Identitet handlar om vem en människa är och upplever sig vara. Men identitet är inte bara något som finns inuti oss. Den formas också i mötet med andra människor och med samhället. Vi skapar en bild av oss själva, men andra människor skapar också bilder av oss. Ibland stärker de bilderna oss. Ibland begränsar de oss.

Det är därför identitet är en samhällsfråga. Den handlar inte bara om personlighet, intressen och känslor. Den handlar också om normer, makt, status, diskriminering, livschanser och sociala villkor. Vem du är påverkas av dina val, men också av de sammanhang du föds in i och lever i.

Individuell och social identitet

Man kan skilja mellan individuell identitet och social identitet. Den individuella identiteten handlar om det som gör dig till just dig: dina minnen, intressen, egenskaper, drömmar, erfarenheter och val. Du kanske ser dig själv som kreativ, envis, omtänksam, tävlingsinriktad, musikalisk eller nyfiken. Du kanske bygger din identitet kring fotboll, spel, läsning, religion, familj, humor eller politiska åsikter.

Den sociala identiteten handlar om de grupper och sammanhang du tillhör eller uppfattas tillhöra. Det kan vara kön, ålder, språk, religion, etnicitet, klass, bostadsområde, familj, skola, fritidsintressen eller vänskapsgrupper. En människa kan till exempel vara dotter, storebror, elev, muslim, svensk, kurd, gamer, fotbollsspelare, stadsbo och tonåring samtidigt.

Identitet är alltså inte en enda sak. Den är mer som ett knippe trådar. Vissa trådar är starka i en situation och svagare i en annan. I skolan kanske du framför allt känner dig som elev eller kompis. Hemma kanske du är syskon eller barn. På träningen kanske du är lagkamrat. I en ny miljö kan sådant som språk, hudfärg, kläder eller religion plötsligt få större betydelse, eftersom andra lägger märke till det.

Detta gör identitet både personlig och social. Vi väljer vissa delar själva, men vi kan inte välja allt. Ingen väljer vilken familj man föds i, vilka ekonomiska villkor man växer upp med eller hur andra människor tolkar ens utseende, namn eller bakgrund. Identitet formas därför i spänningsfältet mellan individens egen berättelse och samhällets förväntningar.

Socialisation – hur vi lär oss samhället

För att förstå identitet behöver vi förstå socialisation. Socialisation betyder den process där människor lär sig samhällets regler, normer, språk, roller och förväntningar. Det börjar redan när vi är små. Barn lär sig inte bara att prata, gå och äta. De lär sig också vad som räknas som artigt, roligt, pinsamt, normalt, flickigt, pojkigt, vuxet, barnsligt, svenskt, religiöst eller respektlöst.

Familjen är ofta den första platsen där socialisation sker. Där lär sig barn språk, vanor, värderingar och sätt att förstå världen. Men socialisation sker också i skolan, bland kompisar, i föreningar, på sociala medier, genom reklam, musik, film, religion och nyheter. Varje sammanhang skickar signaler om hur man bör vara.

Socialisation kan liknas vid att få en karta över världen. Kartan visar vad som verkar möjligt, normalt och önskvärt. Men alla får inte samma karta. En elev som växer upp i ett hem där högre studier är självklara får en annan karta än en elev som aldrig möter någon som läst på universitet. En elev som ofta får höra att hon är duktig och ansvarstagande får en annan självbild än en elev som ofta får höra att han är ett problem.

Det betyder inte att människors framtid är bestämd från början. Men det betyder att samhället påverkar vilka vägar som känns öppna.

Normer – osynliga regler

Normer är oskrivna regler för hur människor förväntas vara och bete sig. Vissa normer gör livet enklare. Att stå i kö, säga tack, komma i tid eller inte skrika i någons öra är normer som hjälper människor att fungera tillsammans. Utan normer skulle vardagen bli rörig.

Men normer kan också begränsa. De kan tala om för människor vad som anses normalt, fint, framgångsrikt eller accepterat. De kan påverka vilka kläder som räknas som passande, vilka känslor man får visa, vilka yrken som verkar tänkbara och vilka relationer som uppfattas som självklara.

En norm märks ofta mest när någon bryter mot den. Om nästan alla i ett klassrum har liknande kläder syns inte klädnormen så tydligt. Men den som klär sig annorlunda kan snabbt märka blickar, kommentarer eller tystnad. Om de flesta i ett sammanhang är heterosexuella kan heterosexualitet uppfattas som det självklara, medan den som är homosexuell kan behöva "komma ut" och förklara något som andra slipper förklara.

Normer fungerar därför som osynliga väggar. De stoppar inte alltid människor helt, men de kan göra vissa vägar lättare och andra svårare.

Normbrott och förändring

Ett normbrott är när någon bryter mot en norm. Det kan vara något litet, som att klä sig annorlunda än gruppen förväntar sig. Det kan också vara större, som att välja ett yrke som brukar kopplas till ett annat kön, leva i en relation som andra ifrågasätter eller öppet kritisera traditioner i sin omgivning.

Normbrott kan mötas med nyfikenhet, respekt eller inspiration. Men de kan också mötas med skratt, irritation, utfrysning, hot eller våld. Därför kan normer vara starka även när de inte står i någon lagbok. Människor anpassar sig ofta för att slippa bli utpekade.

Samtidigt förändras normer just genom att människor bryter mot dem. Sådant som en gång uppfattades som konstigt kan senare bli självklart. Kvinnor som studerade på universitet, män som tog föräldraledigt, samkönade par som gifte sig, personer med funktionsnedsättning som krävde tillgänglighet eller unga som pratade öppet om psykisk ohälsa har alla på olika sätt utmanat normer.

Normer är alltså inte eviga. De skapas av människor och kan förändras av människor.

Kön, genus och förväntningar

Kön kan handla om kropp, juridiskt kön och identitet. Genus handlar om de sociala förväntningar som kopplas till kön. Det handlar om vad samhället lär oss att uppfatta som kvinnligt och manligt. Genus handlar alltså inte bara om enskilda personers beteende, utan om mönster i samhället.

Redan små barn möter könade förväntningar. Flickor och pojkar kan få olika kläder, leksaker, kommentarer och uppmuntran. Flickor kan oftare förväntas vara lugna, hjälpsamma och ansvarstagande. Pojkar kan oftare förväntas vara tuffa, aktiva och mindre känsliga. Alla passar inte in i dessa bilder, men normerna påverkar ändå.

Könsnormer kan begränsa både flickor och pojkar. Flickor kan hindras från att ta plats, visa ilska eller välja tekniska områden. Pojkar kan hindras från att visa sårbarhet, prata om psykisk ohälsa eller välja omsorgsyrken. Normer om kön påverkar därför utbildning, arbete, relationer, hälsa och självbild.

Jämställdhet betyder att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Men jämställdhet handlar inte bara om lagar. Sverige har lagar som förbjuder diskriminering, men skillnader kan ändå finnas i löner, ansvar för hem och barn, våldsutsatthet, skolresultat, yrkesval och maktpositioner. Därför behöver man se både formella rättigheter och faktiska livsvillkor.

Etnicitet, religion och tillhörighet

Etnicitet handlar om gemenskap som kan bygga på språk, historia, kultur, ursprung, traditioner eller självuppfattning. Religion kan vara tro, livsåskådning, tradition, praktik, familjegemenskap och identitet. För vissa människor är religion mycket central. För andra är den mer kulturell eller mindre viktig.

Etnicitet och religion kan ge tillhörighet, stolthet och sammanhang. De kan ge människor berättelser, traditioner, högtider, språk och gemenskap över generationer. Men de kan också bli grunder för fördomar och diskriminering. En person kan behandlas annorlunda på grund av sitt namn, sin hudfärg, sitt språk, sin klädsel eller sin religion, även om personen själv inte tycker att detta borde spela någon roll.

Det är viktigt att skilja mellan identitet och stereotyp. En identitet är människors egen förståelse av vilka de är. En stereotyp är en förenklad bild av en grupp. Stereotyper kan verka oskyldiga, men de gör människor mindre än de är. Om någon förväntas vara på ett visst sätt bara för att personen är muslim, jude, rom, svensk, somalier, finne, kristen eller ateist försvinner individens komplexitet.

Samhällskunskap hjälper oss att se både gruppers betydelse och individers frihet. Människor tillhör grupper, men de är aldrig bara sin grupp.

Funktionsvariation, tillgänglighet och makt

Funktionsvariation handlar om att människor fungerar olika kroppsligt, psykiskt, kognitivt eller socialt. Vissa har synliga funktionsnedsättningar, andra har sådana som inte syns direkt. Det kan handla om rörelseförmåga, syn, hörsel, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa eller andra sätt att fungera.

Ett viktigt perspektiv är att hinder inte bara sitter i individen. De finns också i miljön. En person som använder rullstol hindras inte bara av sin kropp, utan av trappor utan ramp. En elev med koncentrationssvårigheter hindras inte bara av sin hjärna, utan också av en stökig miljö, otydliga instruktioner och brist på stöd. En person med hörselnedsättning hindras inte bara av hörseln, utan av lokaler utan hörteknik eller samtal där ingen tänker på ljudmiljön.

Tillgänglighet betyder att samhället utformas så att fler kan delta. Det handlar om byggnader, information, undervisning, digitala verktyg, språk, arbetsplatser och attityder. När samhället blir mer tillgängligt ökar människors livschanser.

Detta visar hur makt kan finnas i sådant som verkar praktiskt. En trappa, en blankett, en skoluppgift eller en arbetsintervju kan vara byggd för vissa kroppar och hjärnor men inte för andra. Då blir frågan om funktionsvariation också en fråga om demokrati och jämlikhet.