Kapitel 22. Sangha – munkar, nunnor och gemenskap

Tre juvelerna, bhikkhu och bhikkhuni, Vinaya, lekmän och kloster, dana, Kathina, tulku och Sangha som ideal och institution.

Kapitlet i korthet

Buddhismen talar om tre juveler: Buddha, Dharma och Sangha. Buddha är den uppvaknade läraren. Sangha är gemenskapen som bevarar, praktiserar och för vidare vägen. Utan Sangha skulle buddhismen vara svår att föra vidare. En ensam människa kan läsa och meditera, men en gemenskap ger stöd, undervisning, förebilder och ansvar. Sangha kan betyda olika saker. I strikt mening betyder Sangha gemenskapen av munkar och nunnor.

Centrala begrepp

SanghaDe tre juvelernaVad betyder SanghaMunkar och nunnorLekmän och klosterfolkVarför klosterlivet är viktigtOlika former i olikaLama och tulkuSangha som etisk spegel

De tre juvelerna

Buddhismen talar om tre juveler: Buddha, Dharma och Sangha. Buddha är den uppvaknade läraren. Dharma är undervisningen. Sangha är gemenskapen som bevarar, praktiserar och för vidare vägen. Utan Sangha skulle buddhismen vara svår att föra vidare. En ensam människa kan läsa och meditera, men en gemenskap ger stöd, undervisning, förebilder och ansvar.

Vad betyder Sangha?

Sangha kan betyda olika saker. I strikt mening betyder Sangha gemenskapen av munkar och nunnor. De har lämnat det vanliga familjelivet för att ägna sig åt buddhistisk praktik. I bredare mening kan Sangha betyda hela den buddhistiska gemenskapen: munkar, nunnor och lekmän. I modern västerländsk buddhism kan Sangha också betyda en meditationsgrupp eller ett center där människor träffas för praktik och undervisning.

Munkar och nunnor

Buddhistiska munkar kallas ofta bhikkhu. Nunnor kallas bhikkhuni. De lever efter fler regler än lekmän. Reglerna finns i Vinaya, klosterdisciplinen. Reglerna handlar om enkelhet, celibat, ägodelar, relationer, mat, undervisning och hur klostergemenskapen ska fungera. Syftet är inte att göra livet svårt i onödan. Syftet är att skapa en miljö där människor kan fokusera på Dharma, meditation och befrielse.

Lekmän och klosterfolk

Alla buddhister blir inte munkar eller nunnor. De flesta buddhister är lekmän. De lever i familj, arbetar och deltar i samhället. Lekmän kan följa de fem levnadsreglerna, ge gåvor, besöka tempel, lyssna på undervisning, meditera, fira högtider och stödja kloster. I många buddhistiska samhällen finns ett samspel mellan lekmän och klosterfolk. Lekmän ger mat, kläder och stöd. Munkar och nunnor ger undervisning, förebilder och religiös vägledning.

Varför klosterlivet är viktigt

Klosterlivet har varit mycket viktigt i buddhismens historia. Klostren har bevarat texter, utbildat munkar och nunnor, gett undervisning och fungerat som religiösa centrum. I vissa länder har pojkar under en period levt som novismunkar. Det kan vara ett sätt att få utbildning, merit och religiös erfarenhet. I andra sammanhang är klosterlivet ett livslångt val. Den som blir munk eller nunna kan ägna hela livet åt meditation, studier, ritualer och undervisning.

Olika former i olika traditioner

Klosterlivet ser inte likadant ut överallt. I Theravada-länder som Thailand, Sri Lanka, Myanmar, Laos och Kambodja har munklivet ofta en mycket stark ställning. I Mahayana-traditioner, till exempel i Kina, Korea och Vietnam, finns också starka klostertraditioner med munkar och nunnor. I Japan förändrades buddhismen historiskt på ett särskilt sätt. I flera japanska skolor kan präster gifta sig och leva familjeliv. Det betyder att ordet munk eller präst inte alltid betyder exakt samma sak i alla buddhistiska sammanhang. I Vajrayana, särskilt tibetansk buddhism, finns både stora kloster och andra typer av andliga lärare, som lamas och eremiter.